Skvallerträning testad 061118
Eftersom Anna-Lena trodde att det var skvallerträningen jag tagit till mig från Gokvällprogrammet, så var jag tvungen att testa det.
Tove, dottern försökte med alla medel, locka Mixo från ett sitt utan kommando, bort från mig.
Han satt som gjuten, och istället för att lätta på rumpan så tittade han på mig. Fick bara tillfälle att berömma inte korrigera.
Detta skall jag försöka få mina kurskamrater att hjälpa mig med. Gissar att den svåraste skvallerträningen kan vara med Marie.
Det finns INGEN i Mixos värld som är så lockande som Marie när hon skrattar... :)
igårkväll var vi på 40-års fest för byns populäraste polis.
Hmmm... hundvakt? Vi löste det med att låta Mixo vara i min mor och fars hus (nära festlokalen) ensam. Jag hade planerat att gå hem dit och rasta under aftonen, nu behövdes inte det, eftersom de oväntat kom hem.
Fantastiskt att notera (eftersom jag smög och tjuvkikade) att Mixo bara finner sig i att vara lämnad i "okänt" hus på det sättet. När jag gick, så hade han lagt sig till ro på dörrmattan inom en minut från det att jag låst dörren.
Tänk vad han klagade på att vara ensam för ett drygt år sedan.
Han behöver inte ens tuggben eller något.
Jättebra!
Nu är han bra i magen igen. Men vad MAGER han har blivit, usch!
Jag skall försöka göda honom lite nu, hur nu det skall gå till?! Fast idag har han ätit 25% mera än en vanlig dagsranson. Så han är nog lite svulten...
Tove, dottern försökte med alla medel, locka Mixo från ett sitt utan kommando, bort från mig.
Han satt som gjuten, och istället för att lätta på rumpan så tittade han på mig. Fick bara tillfälle att berömma inte korrigera.
Detta skall jag försöka få mina kurskamrater att hjälpa mig med. Gissar att den svåraste skvallerträningen kan vara med Marie.
Det finns INGEN i Mixos värld som är så lockande som Marie när hon skrattar... :)
igårkväll var vi på 40-års fest för byns populäraste polis.
Hmmm... hundvakt? Vi löste det med att låta Mixo vara i min mor och fars hus (nära festlokalen) ensam. Jag hade planerat att gå hem dit och rasta under aftonen, nu behövdes inte det, eftersom de oväntat kom hem.
Fantastiskt att notera (eftersom jag smög och tjuvkikade) att Mixo bara finner sig i att vara lämnad i "okänt" hus på det sättet. När jag gick, så hade han lagt sig till ro på dörrmattan inom en minut från det att jag låst dörren.
Tänk vad han klagade på att vara ensam för ett drygt år sedan.
Han behöver inte ens tuggben eller något.
Jättebra!
Nu är han bra i magen igen. Men vad MAGER han har blivit, usch!
Jag skall försöka göda honom lite nu, hur nu det skall gå till?! Fast idag har han ätit 25% mera än en vanlig dagsranson. Så han är nog lite svulten...
Kommentarer
Trackback