I konkurrens med löptiksfläckar...061130
Idag så hade vi tävlingslydnad igen.
Jag var laddad till tänderna. Denna gång skulle vi lägga fokus på hoppet. Uthopp och vänd om sitt.
Det gick bra. Jag känner att vi är en bit på väg, bitvis riktigt, riktigt bra.
Vi provade också plats liggning, med störning av att gå och flytta hundar, alltså byta plats på en hund i taget, medan de andra ligger kvar. Gick också bra. Ibland blir nosen vääääldigt lång. Men på det stora hela tycker jag det går bra.
Vi tar paus, och har tanken att gå ut och träna hopp igen. Under tiden vi är inne, så är valpkursen ute. Och DÄR var det någon som luktade gott, vill jag lova.
Mixo blev alldeles som fryst, hela halsen och nosen drog ihop sig, nacken blev stel som en frusen banan.
Det fina var att han trots detta, faktiskt hörsammar, mitt "MIXO". Och DET är väl bra med tanke på hur vi haft det?!
Men... vad är en boll, när det finns dylika dofter intill? Svar : NADA - NOLL- ZERO- NICHTS!!
Så länge den rör sig, jodå, ett tag följer jag efter, men sedan....så tar drifterna överhanden.
Jo, jag tog en strid om det, och vann den. Till slut plockar han upp bollen (med viftande svans) i fläckområdets högkvarter.
På nåt sätt förstår jag visst drifterna, MEN vissa saker som matte säger till om , skall ju ändå utföras.
Det är första gången jag märker att han blir så oerhört paralyserad av löptik. Han har ju ändå rätt mycket vana av det. Vilket jag tycker är bra. Jag vill att han ska funka ändå, i slutänden alltså! Inte på en gång, det fattar till och med jag ;-).
Jag var laddad till tänderna. Denna gång skulle vi lägga fokus på hoppet. Uthopp och vänd om sitt.
Det gick bra. Jag känner att vi är en bit på väg, bitvis riktigt, riktigt bra.
Vi provade också plats liggning, med störning av att gå och flytta hundar, alltså byta plats på en hund i taget, medan de andra ligger kvar. Gick också bra. Ibland blir nosen vääääldigt lång. Men på det stora hela tycker jag det går bra.
Vi tar paus, och har tanken att gå ut och träna hopp igen. Under tiden vi är inne, så är valpkursen ute. Och DÄR var det någon som luktade gott, vill jag lova.
Mixo blev alldeles som fryst, hela halsen och nosen drog ihop sig, nacken blev stel som en frusen banan.
Det fina var att han trots detta, faktiskt hörsammar, mitt "MIXO". Och DET är väl bra med tanke på hur vi haft det?!
Men... vad är en boll, när det finns dylika dofter intill? Svar : NADA - NOLL- ZERO- NICHTS!!
Så länge den rör sig, jodå, ett tag följer jag efter, men sedan....så tar drifterna överhanden.
Jo, jag tog en strid om det, och vann den. Till slut plockar han upp bollen (med viftande svans) i fläckområdets högkvarter.
På nåt sätt förstår jag visst drifterna, MEN vissa saker som matte säger till om , skall ju ändå utföras.
Det är första gången jag märker att han blir så oerhört paralyserad av löptik. Han har ju ändå rätt mycket vana av det. Vilket jag tycker är bra. Jag vill att han ska funka ändå, i slutänden alltså! Inte på en gång, det fattar till och med jag ;-).
Adventsgran 061129
Idag har vi varit i skogen. Jag, Mixo och barnen. Vi var ute i drygt två timmar.
Vi gjorde upp brasa, varsin för säkerhets skull. Kalle och Tove tycker det är kul att lära sig sådant.
Mixo fick strosa runt bäst han ville. Han ville mest vara med oss !
Vi kastade lite boll åt honom, funkade utmärkt!
Pappa var med, med sin GPS, för att markera ut det nya hygget som blivit under sensommaren, så att det kommer med i skogsbruksplanen.
PÅ vägen hem tog vi med oss en adventsgran, för utomhusbruk.
Jo åsså det här med inkallningarna.
För det första så håller han sig mera intill mig, kommer in och kollar av.
Ett tag hängde han på min far, som tyx utrustas med teleskopben i skog och mark. I terräng får den gamle erfarne skogsmullen upp farten minsann.
Vilket resulterade i att Mixo och pappsen var 100 m före oss andra helt plötsligt. Jag kallar på Mixo, jag befinner mig på en höjd, så jag SER honom, men inte han mig. Då får jag se det jag vill se, han lystrar omgående, stannar till. Och vänder upp mot mig i full fart. SÅ vill jag ha det!
Han gjorde flera sådana där lite knepigare inkallningar, kanske tre st. Det var INGEN som gick åt pipan.
Att ha inkallningen så här tycker jag är helt ok, när man är 11/2 år.
Men jag ska inte luta mig tillbaka och tänka att nu är det klart. Utan jag ska sträva på...
Men nu så kan man nog säga att "lägsta nivån är höjd".
Vi gjorde upp brasa, varsin för säkerhets skull. Kalle och Tove tycker det är kul att lära sig sådant.
Mixo fick strosa runt bäst han ville. Han ville mest vara med oss !
Vi kastade lite boll åt honom, funkade utmärkt!
Pappa var med, med sin GPS, för att markera ut det nya hygget som blivit under sensommaren, så att det kommer med i skogsbruksplanen.
PÅ vägen hem tog vi med oss en adventsgran, för utomhusbruk.
Jo åsså det här med inkallningarna.
För det första så håller han sig mera intill mig, kommer in och kollar av.
Ett tag hängde han på min far, som tyx utrustas med teleskopben i skog och mark. I terräng får den gamle erfarne skogsmullen upp farten minsann.
Vilket resulterade i att Mixo och pappsen var 100 m före oss andra helt plötsligt. Jag kallar på Mixo, jag befinner mig på en höjd, så jag SER honom, men inte han mig. Då får jag se det jag vill se, han lystrar omgående, stannar till. Och vänder upp mot mig i full fart. SÅ vill jag ha det!
Han gjorde flera sådana där lite knepigare inkallningar, kanske tre st. Det var INGEN som gick åt pipan.
Att ha inkallningen så här tycker jag är helt ok, när man är 11/2 år.
Men jag ska inte luta mig tillbaka och tänka att nu är det klart. Utan jag ska sträva på...
Men nu så kan man nog säga att "lägsta nivån är höjd".
Elljusspåret i Kälarne 061128
Har vi varit i ikväll.
Kalle var på innebandy i Kälarne, så jag passade på att inspektera friluftsområdet.
Men vilket toppenställe!
Bara att slå på belysningen, så hade man allt!
En plan att träna på, belyst skog, såväl skog som spår!
Vad synd att jag är själv som bor åt detta hållet av världen. Annars skulle detta vara ett perfekt ställe att träna lydnad/jakt på även under dessa mörka tider.
Mixo var något stirrig av denna nya obekanta miljö.
Hela tiden alla sinnen på helspänn. Men han klarade ändå riktigt bra att lyssna på mig.
Vi gjorde bara några tokapporteringar, men de gick ju bra i & för sig.
Linan på!
Kalle var på innebandy i Kälarne, så jag passade på att inspektera friluftsområdet.
Men vilket toppenställe!
Bara att slå på belysningen, så hade man allt!
En plan att träna på, belyst skog, såväl skog som spår!
Vad synd att jag är själv som bor åt detta hållet av världen. Annars skulle detta vara ett perfekt ställe att träna lydnad/jakt på även under dessa mörka tider.
Mixo var något stirrig av denna nya obekanta miljö.
Hela tiden alla sinnen på helspänn. Men han klarade ändå riktigt bra att lyssna på mig.
Vi gjorde bara några tokapporteringar, men de gick ju bra i & för sig.
Linan på!
Tävlingslydnadskurs del 7 061127
Idag har dottern drabbats av magsjukan, som sonen hade förra veckan :(
Det är min tur att VAB:a (Vård Av Barn). Vi brukar turas om, i den mån det går.
Jaha.
Idag hade jag ju bestämt vad vi skulle pyssla med på kursen.
Vi var först på plan, så vi började med linförigheten. Jo den känns bli lite bättre, hver gang.
Vänster om halt funkade riktigt bra. Jag har ju lärt mig att hålla mig på linjen, när jag gör sådana halter.
När vi gjort enstegsförflyttningar, har jag alltid gjort så. Däremot inte konsekvent under marsch, så där har jag finslipat lite på diamanten, och så den gnistrar!
Kursledaren ville att vi skulle jobba med målbilder idag. Så det blev inte så mycket med hopp/ställande som jag planerat. Fast lite, ändå.
Vi pratade om vitsen med att kunna skicka hunden RAKT FRAMÅT, det återkommer i många olika dicipliner.
Haha, tänkte jag. Nu är vi hemma på mammas gata, :). Detta har vi tränat, fast i min värld kallas det linjetag/dirigering. I bruksvärlden heter det nog framåtsändande.
Började med att gå lite åt sidan, för att friska upp minnet på Mixo, det är ju ändå ett tag sedan.
Jo vi klarade allt det vi föresatt oss.
Personbästa (när andra tränar sina hundar i närheten, märk väl!)
Målbild ca 70 m. Rakt fram - stopp 20 m - inkallning alternativt framåtsändande- Tillbaka i full fart!!
Provade även att lägga honom på ca 30 m. Det gick bra, efter det att jag upprepat kommandot en gång. Han var nog lite brydd först.
Kicki berömde oss igen, för snyggt utförande. MEN jag kör ju med pipa, det drar väl förmodligen ned poängen i Lydnadsklasserna. Kicki menar på att om jag använder pipan, och får det att funka, så visst kostar det poäng. MEN, får jag det snyggt och rappt på en gång. Så kanske det kan vara värt det neddraget...
Att tänka på, för mig. Hörni bruksfolk som läser- kan ni kommentera dessa tankar om pipan..., är ni snälla.
Visst kan man lära in utan pipa oxå, det är nog inte omöjligt.
Men min prio ett är ju jakten, egentligen. Så vad tycker ni, är det värt det?
Inga frispel?
Jo när vi står i grupp och resonerar (fri vila). Den där Sita, är så oerhört söt och rolig!!! Hela tiden krumbuktar hon så roligt på sin kropp, och flörtar SÅ med öronen och ögonen, bakom sin mattes rygg. Jag kan bara inte hålla mig!!"
Men inga tendenser under arbete. Inte ens på de långa avstånden. Inte heller under transporter, där vi går tillsammans, han är låtsaslös, men inte fot kommenderad.
Linan på (fast nu börjar jag bli sugen på att ta lös den, men slår mig själv på fingrarna "inte före jul, basta!"
Det gäller att ha statistiken på sin sida. Att lära hunden göra rätt, istället för att hindra den från att göra fel..
Jag har läst ut Nora Roberts "Nyckeln till sannigen". Nja, jag har lite svårt för de delar där man är i nåt slags andligt rike. Fast jag vet vissa av mina läsare, som skulle älska just dessa delar. Det är väl tur att man är olika.
Nu skall jag börja med "Inte någon snäll flicka" av Susan Elizabeth Phillips.
Det är min tur att VAB:a (Vård Av Barn). Vi brukar turas om, i den mån det går.
Jaha.
Idag hade jag ju bestämt vad vi skulle pyssla med på kursen.
Vi var först på plan, så vi började med linförigheten. Jo den känns bli lite bättre, hver gang.
Vänster om halt funkade riktigt bra. Jag har ju lärt mig att hålla mig på linjen, när jag gör sådana halter.
När vi gjort enstegsförflyttningar, har jag alltid gjort så. Däremot inte konsekvent under marsch, så där har jag finslipat lite på diamanten, och så den gnistrar!
Kursledaren ville att vi skulle jobba med målbilder idag. Så det blev inte så mycket med hopp/ställande som jag planerat. Fast lite, ändå.
Vi pratade om vitsen med att kunna skicka hunden RAKT FRAMÅT, det återkommer i många olika dicipliner.
Haha, tänkte jag. Nu är vi hemma på mammas gata, :). Detta har vi tränat, fast i min värld kallas det linjetag/dirigering. I bruksvärlden heter det nog framåtsändande.
Började med att gå lite åt sidan, för att friska upp minnet på Mixo, det är ju ändå ett tag sedan.
Jo vi klarade allt det vi föresatt oss.
Personbästa (när andra tränar sina hundar i närheten, märk väl!)
Målbild ca 70 m. Rakt fram - stopp 20 m - inkallning alternativt framåtsändande- Tillbaka i full fart!!
Provade även att lägga honom på ca 30 m. Det gick bra, efter det att jag upprepat kommandot en gång. Han var nog lite brydd först.
Kicki berömde oss igen, för snyggt utförande. MEN jag kör ju med pipa, det drar väl förmodligen ned poängen i Lydnadsklasserna. Kicki menar på att om jag använder pipan, och får det att funka, så visst kostar det poäng. MEN, får jag det snyggt och rappt på en gång. Så kanske det kan vara värt det neddraget...
Att tänka på, för mig. Hörni bruksfolk som läser- kan ni kommentera dessa tankar om pipan..., är ni snälla.
Visst kan man lära in utan pipa oxå, det är nog inte omöjligt.
Men min prio ett är ju jakten, egentligen. Så vad tycker ni, är det värt det?
Inga frispel?
Jo när vi står i grupp och resonerar (fri vila). Den där Sita, är så oerhört söt och rolig!!! Hela tiden krumbuktar hon så roligt på sin kropp, och flörtar SÅ med öronen och ögonen, bakom sin mattes rygg. Jag kan bara inte hålla mig!!"
Men inga tendenser under arbete. Inte ens på de långa avstånden. Inte heller under transporter, där vi går tillsammans, han är låtsaslös, men inte fot kommenderad.
Linan på (fast nu börjar jag bli sugen på att ta lös den, men slår mig själv på fingrarna "inte före jul, basta!"
Det gäller att ha statistiken på sin sida. Att lära hunden göra rätt, istället för att hindra den från att göra fel..
Jag har läst ut Nora Roberts "Nyckeln till sannigen". Nja, jag har lite svårt för de delar där man är i nåt slags andligt rike. Fast jag vet vissa av mina läsare, som skulle älska just dessa delar. Det är väl tur att man är olika.
Nu skall jag börja med "Inte någon snäll flicka" av Susan Elizabeth Phillips.
Lös, ställande och vänster om halt 061126
Åsså rapport, budföring och två apporteringar.
Dagens släpp.
Slåttmyrbergsvägen/genom skogen till/Vår nya skogsväg och runt vändplan tillbaka.
På denna vandring genom skogen fannvi en lokal med en ytterst ovanlig lav "Lunglav".
Skall markera ut denna plats. Vi hitta den på två olika Sälgar. Lunglaven lever ju gärna i orörd skog. Det får gärna granskog tror jag. Den vill nog ha skugga, och gillar att växa på sälg.
Förmodligen är detta ett ställe som vi aldrig skall avverka, eftersom Lunglaven är såpass ovanlig.
Nog om Biologi.
Jag ger mig inte, något har hänt med jycken. Han har en helt annan attityd till mig när vi är ute och vandrar i skog och mark. Jag har bett Marie att hon skall följa någon dag. För att se om hon också kan se skillnaden, eller om jag inbillar mig.
Han är mycket mera kontaktsökande och hörsam.
Idag kom det en bil när vi gick i skogen. Då är det bara att ropa Mixo, kom! Han kommer, går "med mig". Bilen stannar,och pratar en stund, Ja inte bilen utan Jannes jaktkompis. Han blir intresserad av chauffören naturligtvis. Men jag tillåter inget hälsande, säger bara stanna.
Sedan låter jag Mixo gå med mig tills bilen är utom synhåll, då blir Mixo fri. Sin ovana trogen, tar han bilens spår i 120 knyck. Vilket jag visste, i förväg. Men var beredd på. Jag kan lugnt kalla in (med ny-pipan), och han kommer tillbaka, DIREKT!
Detta var inte möjligt förr!
Jag är helnöjd med utvecklingen. Vi var ute en timma ungefär.
På kvällen var vi ute och tränade moment träning.
Ställande, på väg... Belönade idag med att växelvis kasta något bakåt/klick.
Nästa gång vi tränar skall han STÅ i någon sekund innan jag kastar/belönar. Nu kommer kastet direkt vid ställandet. Men det känns som om jag kan vänta någon sekund. Ja- nu kom jag på att denna ökning i svårighet, måste ju påbörjas i det enklare frontarbetet.
Så får det bli i morgon på kursen!
På kursen ska jag också träna på hoppet. Börja bakifrån, med inhoppet. Det kommer att gå snabbt. Sedan skall jag få till vändingen efter hoppet, imorgon.
Sedan om några veckor kanske jag kan lägga ihop dessa delar.
Snön tinade bort i helgen, på lägdorna runt huset. Så idag gjorde vi två helt lyckade memoryapporter med handske.
Rapport 3 ggr 70 m, 100 m, 120 m. Rapporten är helt på nöjeskontot, för Mixos del. Samt ett bra sätt att få ut energin ur benen i samband med träningen.
Ja, nu känns det fortfarande ok!
Diamonds are forever?
Dagens släpp.
Slåttmyrbergsvägen/genom skogen till/Vår nya skogsväg och runt vändplan tillbaka.
På denna vandring genom skogen fannvi en lokal med en ytterst ovanlig lav "Lunglav".
Skall markera ut denna plats. Vi hitta den på två olika Sälgar. Lunglaven lever ju gärna i orörd skog. Det får gärna granskog tror jag. Den vill nog ha skugga, och gillar att växa på sälg.
Förmodligen är detta ett ställe som vi aldrig skall avverka, eftersom Lunglaven är såpass ovanlig.
LUNGLAV
Nog om Biologi.
Jag ger mig inte, något har hänt med jycken. Han har en helt annan attityd till mig när vi är ute och vandrar i skog och mark. Jag har bett Marie att hon skall följa någon dag. För att se om hon också kan se skillnaden, eller om jag inbillar mig.
Han är mycket mera kontaktsökande och hörsam.
Idag kom det en bil när vi gick i skogen. Då är det bara att ropa Mixo, kom! Han kommer, går "med mig". Bilen stannar,och pratar en stund, Ja inte bilen utan Jannes jaktkompis. Han blir intresserad av chauffören naturligtvis. Men jag tillåter inget hälsande, säger bara stanna.
Sedan låter jag Mixo gå med mig tills bilen är utom synhåll, då blir Mixo fri. Sin ovana trogen, tar han bilens spår i 120 knyck. Vilket jag visste, i förväg. Men var beredd på. Jag kan lugnt kalla in (med ny-pipan), och han kommer tillbaka, DIREKT!
Detta var inte möjligt förr!
Jag är helnöjd med utvecklingen. Vi var ute en timma ungefär.
På kvällen var vi ute och tränade moment träning.
Ställande, på väg... Belönade idag med att växelvis kasta något bakåt/klick.
Nästa gång vi tränar skall han STÅ i någon sekund innan jag kastar/belönar. Nu kommer kastet direkt vid ställandet. Men det känns som om jag kan vänta någon sekund. Ja- nu kom jag på att denna ökning i svårighet, måste ju påbörjas i det enklare frontarbetet.
Så får det bli i morgon på kursen!
På kursen ska jag också träna på hoppet. Börja bakifrån, med inhoppet. Det kommer att gå snabbt. Sedan skall jag få till vändingen efter hoppet, imorgon.
Sedan om några veckor kanske jag kan lägga ihop dessa delar.
Snön tinade bort i helgen, på lägdorna runt huset. Så idag gjorde vi två helt lyckade memoryapporter med handske.
Rapport 3 ggr 70 m, 100 m, 120 m. Rapporten är helt på nöjeskontot, för Mixos del. Samt ett bra sätt att få ut energin ur benen i samband med träningen.
Ja, nu känns det fortfarande ok!
Diamonds are forever?
Möte m jaktintresserade ssrk j/h 061125
Har jag varit på idag!
Vädret är vidrigt, även för mig.
Regn, blåst, ishalka alternativ grusslask
Inte ens jag vill träna hund.
Vädret är vidrigt, även för mig.
Regn, blåst, ishalka alternativ grusslask
Inte ens jag vill träna hund.
Linförighet och ställande 061123
Usch, sonen har fått magsjuka. Stackars liten!
Några minuters apportering. Varav två enkel och två dubbel. Korta enkla avstånd. . Vi tränar ju i halvt mörker, så apporterna syns inte.
Lös (linad). Mixo är väldigt fast i kast, så jag behöver inte kommendera honom. Han väntar på tillstånd (när vi är bara vi två alltså).
Serie :enkel 11; Dubbel 0, 11
Jag lade in lite krav och lydnad
stanna kvar
Går 15 m i 90 graders vinkel från apporterna, kallar in, fotgående tillbaka.
Sedan skickar jag.
Lydnaden i detta är inga problem det fixar han, utan problem.
Det som händer när jag lagt in detta krav är att han tjafsar på vägen in med lilldummisen. Men det du min vän hade jag räknat ut. Så jag var med!
Gick och hämtade honom. Talade om, genom att hålla i hakan på honom, att så gör vi inte! Gjorde om från början.
Perfekt!
Idag har vi tränat med extern belöning i lydnadsmomenten.
Tanken är att han skall kunna fokusera längre och längre på uppgifterna, utan att belönas lika ofta. Belöningarna skall finnas kvar, men inte i lika stor omfattning. Såsmåningom skall vi ju kunna utföra hela momentserier, med samma glädje och intensitet.
Linförighet, med strikt tävlingsposition (inte minsta tendens till lull-lull, var tillåtet) på matte. Start +12 perfekta steg, med utmärkt kontakt.
När Mixo blir osäker (vilket han blir, när jag går som en soldat (stel och konstig), så drar han sig halvsteget bakom mig. Därför har jag externa belöningen framför oss, då drar det lite framåt. Därmed kan han lära sig att gå i rätt "titta på matte position", även om jag är konstig.
Han kan ju gå där när jag skuttar, går med höga knäuppdragningar, joggar, smyger...då borde han väl kunna gå där när jag är soldat också, eller?!
Ställande under gång. Jag börjar med ett ställande i frontposition. För att påminna honom om vad vi gör.
Här har vi extern belöning bakåt. Ett normalställande, i dagsläget, från fotposition är nog två-tre småsteg efter kommandot. Men två blev perfekta, med tvärnit! Så vi är på väg!!! Totalt ett 15-20 repetetioner ( paus emellan dom!)
This days work
Imorgon fyller maken år!
Några minuters apportering. Varav två enkel och två dubbel. Korta enkla avstånd. . Vi tränar ju i halvt mörker, så apporterna syns inte.
Lös (linad). Mixo är väldigt fast i kast, så jag behöver inte kommendera honom. Han väntar på tillstånd (när vi är bara vi två alltså).
Serie :enkel 11; Dubbel 0, 11
Jag lade in lite krav och lydnad
stanna kvar
Går 15 m i 90 graders vinkel från apporterna, kallar in, fotgående tillbaka.
Sedan skickar jag.
Lydnaden i detta är inga problem det fixar han, utan problem.
Det som händer när jag lagt in detta krav är att han tjafsar på vägen in med lilldummisen. Men det du min vän hade jag räknat ut. Så jag var med!
Gick och hämtade honom. Talade om, genom att hålla i hakan på honom, att så gör vi inte! Gjorde om från början.
Perfekt!
Idag har vi tränat med extern belöning i lydnadsmomenten.
Tanken är att han skall kunna fokusera längre och längre på uppgifterna, utan att belönas lika ofta. Belöningarna skall finnas kvar, men inte i lika stor omfattning. Såsmåningom skall vi ju kunna utföra hela momentserier, med samma glädje och intensitet.
Linförighet, med strikt tävlingsposition (inte minsta tendens till lull-lull, var tillåtet) på matte. Start +12 perfekta steg, med utmärkt kontakt.
När Mixo blir osäker (vilket han blir, när jag går som en soldat (stel och konstig), så drar han sig halvsteget bakom mig. Därför har jag externa belöningen framför oss, då drar det lite framåt. Därmed kan han lära sig att gå i rätt "titta på matte position", även om jag är konstig.
Han kan ju gå där när jag skuttar, går med höga knäuppdragningar, joggar, smyger...då borde han väl kunna gå där när jag är soldat också, eller?!
Ställande under gång. Jag börjar med ett ställande i frontposition. För att påminna honom om vad vi gör.
Här har vi extern belöning bakåt. Ett normalställande, i dagsläget, från fotposition är nog två-tre småsteg efter kommandot. Men två blev perfekta, med tvärnit! Så vi är på väg!!! Totalt ett 15-20 repetetioner ( paus emellan dom!)
This days work
Imorgon fyller maken år!
In real life (IRL) x 3
Idag var det dags för lite lösspring (enligt två ggr/vecka modellen)
Tänkte mig att ge mig ut på nya områden. En gammal stötesten är badstrandsvägen. DÄR finns många flera dofter(och dofter är det minsta bekymret-skall det visa sig).
Mixo var laddad idag. För att komma till badstranden måste man gå kopplad en stund, vilket laddar!!! :-/
Nå vi kom fram till släppstället, och tanken var att inte bry mig om den ystra jycken de första tio minuterna. MEN då händer, bakom första kröken:............................................................................................
Möte i kolsvart mörker av fyra gröna ögon i knähöjd och en ryttare (iklädd liknande pannlampa som jag har) bakom. Två lösa labbar kommer skällandes i fronten av vår mötande formation.
Mixo är vid detta tillfälle 15-20 m framför mig, med blicken riktad mot faran" och höjd svans. Men av nån anledning lyckas jag vara helt cool. Jag vänder mig om och använder ”nya” pipan. Och döm om min förvåning. Mixo kommer direkt!!!Får beröm och godis, jag kopplar, vi går åt sidan. Efter oss kommer de andra hundarna skällandes. Jag visar med kropp och röst att hos oss är de inte välkomna. Mixo står då passiv (så vitt jag hinner uppfatta nåt) bakom mig.Matte på hästen ”tack- Äntligen nån som säger ifrån!”. Vi pratar en stund och sedan går vi vidare. DÅ kan jag tala om att Mixo var speedad. Nu hade han nog hållit igen många känslor. Jag tror nästan ögonen gick runt i skallen på´n. ”Matte, vilka var det, vilka var det” Nosa, nosa....”Matte, var de farliga, du verkade ju jaga bort dom...” Sniffa och rusa runt, runt.
Mixo var ju som sagt mera än lovligt uppe i varv. Men han brukar ju ändå vara inom synhåll. Men nu var han puts väck. Jag väntade och väntade (i säkert tre minuter). Men ICKE!Då visslade jag (kom häråt ljudet), då ser jag reflexen en bit bort. Jag går närmare...Han har ett fynd i munnen - och tyx i gammal god stil vilja utmana mig.MEN se den gubben går icke längre!Jag vandrar sakta bortåt och när jag ser kontaktförsök, så kan jag helt lugnt säga:”Vad har du för nåt? Kom då Plixiplox (alteregot)” Döm om min förvåning IGEN, han kommer!!!! Fast utan byte, det är så mörkt att jag inte såg vad det var. Men jag gissar på fiskrester. Det hela utspelade sig vid en brygga, där folk brukar fiska om sommaren. Nu har det ju tinat rätt så bra, så det kan nog tänkas att det var nåt sådant.Ändå , fast han är duktig som 17, så ser jag en attityd som jag känner igen (och inte uppskattar). Jag kan ju inte ge mig till att koppla upp honom, när han under dessa omständigheter ändå hörsammar mig.Då händer plötsligt
Efter uträttade behov så BRAKAR det till i skogen (förmodad älg alternativt rådjur). Vad tar hundrackarn sig till med?Följande alternativ erbjuds (postkodmiljonären)
Jo rätt svar är D! Beröm, godis. Ett litet släpp till, men sedan kopplade jag. Vi kan omöjligt klara en kvartett av IRL. En jobbig, krävande men egentligen en promenad med gott inkallningsbetyg!
Tänkte mig att ge mig ut på nya områden. En gammal stötesten är badstrandsvägen. DÄR finns många flera dofter(och dofter är det minsta bekymret-skall det visa sig).
Mixo var laddad idag. För att komma till badstranden måste man gå kopplad en stund, vilket laddar!!! :-/
Nå vi kom fram till släppstället, och tanken var att inte bry mig om den ystra jycken de första tio minuterna. MEN då händer, bakom första kröken:............................................................................................
IRL1
Möte i kolsvart mörker av fyra gröna ögon i knähöjd och en ryttare (iklädd liknande pannlampa som jag har) bakom. Två lösa labbar kommer skällandes i fronten av vår mötande formation.
Mixo är vid detta tillfälle 15-20 m framför mig, med blicken riktad mot faran" och höjd svans. Men av nån anledning lyckas jag vara helt cool. Jag vänder mig om och använder ”nya” pipan. Och döm om min förvåning. Mixo kommer direkt!!!Får beröm och godis, jag kopplar, vi går åt sidan. Efter oss kommer de andra hundarna skällandes. Jag visar med kropp och röst att hos oss är de inte välkomna. Mixo står då passiv (så vitt jag hinner uppfatta nåt) bakom mig.Matte på hästen ”tack- Äntligen nån som säger ifrån!”. Vi pratar en stund och sedan går vi vidare. DÅ kan jag tala om att Mixo var speedad. Nu hade han nog hållit igen många känslor. Jag tror nästan ögonen gick runt i skallen på´n. ”Matte, vilka var det, vilka var det” Nosa, nosa....”Matte, var de farliga, du verkade ju jaga bort dom...” Sniffa och rusa runt, runt.
IRL 2
Mixo var ju som sagt mera än lovligt uppe i varv. Men han brukar ju ändå vara inom synhåll. Men nu var han puts väck. Jag väntade och väntade (i säkert tre minuter). Men ICKE!Då visslade jag (kom häråt ljudet), då ser jag reflexen en bit bort. Jag går närmare...Han har ett fynd i munnen - och tyx i gammal god stil vilja utmana mig.MEN se den gubben går icke längre!Jag vandrar sakta bortåt och när jag ser kontaktförsök, så kan jag helt lugnt säga:”Vad har du för nåt? Kom då Plixiplox (alteregot)” Döm om min förvåning IGEN, han kommer!!!! Fast utan byte, det är så mörkt att jag inte såg vad det var. Men jag gissar på fiskrester. Det hela utspelade sig vid en brygga, där folk brukar fiska om sommaren. Nu har det ju tinat rätt så bra, så det kan nog tänkas att det var nåt sådant.Ändå , fast han är duktig som 17, så ser jag en attityd som jag känner igen (och inte uppskattar). Jag kan ju inte ge mig till att koppla upp honom, när han under dessa omständigheter ändå hörsammar mig.Då händer plötsligt
IRL 3
Efter uträttade behov så BRAKAR det till i skogen (förmodad älg alternativt rådjur). Vad tar hundrackarn sig till med?Följande alternativ erbjuds (postkodmiljonären)
A ”Full fart mot (sherwood?)skogen”
B Tänker; ”Jag har skvallertränat, så jag springer till matte och skvallrar” (Jo-pyttsan!)
C ”Full fart framåt” Hör någon som vrålar NEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!!!!!!!! (men det kan omöjligt ha med mig, Mixo, att göra!)
D C i kombination med att matte blåser i nya (och förbjudna- annat än i säkra situationer) pipan (big NO, NO!) med full kraft. (trodde lungorna skulle sprängas, eller så pipan!). Men plötsligt så händer det, han vänder om och galopperar i måttlig fart in till mig! Av anledning att jag sade till om det Nu var jag supernöjd.)
B Tänker; ”Jag har skvallertränat, så jag springer till matte och skvallrar” (Jo-pyttsan!)
C ”Full fart framåt” Hör någon som vrålar NEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!!!!!!!! (men det kan omöjligt ha med mig, Mixo, att göra!)
D C i kombination med att matte blåser i nya (och förbjudna- annat än i säkra situationer) pipan (big NO, NO!) med full kraft. (trodde lungorna skulle sprängas, eller så pipan!). Men plötsligt så händer det, han vänder om och galopperar i måttlig fart in till mig! Av anledning att jag sade till om det Nu var jag supernöjd.)
Jo rätt svar är D! Beröm, godis. Ett litet släpp till, men sedan kopplade jag. Vi kan omöjligt klara en kvartett av IRL. En jobbig, krävande men egentligen en promenad med gott inkallningsbetyg!
Looking at the bright side of life 061120
Tävlingslydnadskursen del 6
Idag kändes det redan från början att Mixo var med i matchen.
Det gick skitbra ikväll!
Linförighet - fick instruktören att ta sina fingara till läpparna och kyssa dem med ett smack; "Det finns inget jag kan säga, SNYGGT!"
Läggande under gång - PERFEKT!
STÄLLANDE UNDER GÅNG, ÄR STARKT PÅ G. Kicki, instruktören sa "Snyggt, det är att befästa kommandot, som är kvar"
Hopp - toppen (tränar även på återhoppet, det går bra, men jag tror att jag vill snitsa till en tvärvändnig efter hindret. Så jag får ta och dela upp momentet, när jag tränar)
Inkallningen - glömde jag träna (???) Men Kicki sa att den har du ju också bra, med ingångar o allt.
Platsliggningen, jag tror att jag kan säga att han klarade den bäst ikväll.
Det kan hända att han hoppar upp i sitt, när jag återgått, alltså för tidigt. Tänka på det!
Ja, ettan är snart i hamn. FAST jag har linan på hela tiden. Jag tror eg inte att det är alldeles nödvändigt. Han har lämnat mig vid tre tillfällen ikväll. Jag får tillbaka honom med rösten, och behöver inte hämta honom. Hur kan jag då säga att linan inte behövs?! JO därför att han lämnar mig inte under arbete, det är under "fri vila" han blir mera sugen på de andra.
Men för att vara helgarderad, så tränar jag som bestämt med lina på, fram till jul!
Instruktören hjälpte mig med lite skvallerträning. Hon var mera lockande än Tove. Men på slutet hade han fattat galoppen!
Har poletten ramlat ner? Eller är den bara ned och vänder, för att likt fågel Fenix dyka upp igen (där man minst anar det??)
SKÖNT att vara nöjd!!
Kort sagt är det tilliten som vi har kvar, och den är inte att förakta. Jag måste lita på honom under träning, för att få det att funka på tävling. Så är det bara
LÄSER: Nora Roberts " Nyckeln till sanningen"
Idag kändes det redan från början att Mixo var med i matchen.
Det gick skitbra ikväll!
Linförighet - fick instruktören att ta sina fingara till läpparna och kyssa dem med ett smack; "Det finns inget jag kan säga, SNYGGT!"
Läggande under gång - PERFEKT!
STÄLLANDE UNDER GÅNG, ÄR STARKT PÅ G. Kicki, instruktören sa "Snyggt, det är att befästa kommandot, som är kvar"
Hopp - toppen (tränar även på återhoppet, det går bra, men jag tror att jag vill snitsa till en tvärvändnig efter hindret. Så jag får ta och dela upp momentet, när jag tränar)
Inkallningen - glömde jag träna (???) Men Kicki sa att den har du ju också bra, med ingångar o allt.
Platsliggningen, jag tror att jag kan säga att han klarade den bäst ikväll.
Det kan hända att han hoppar upp i sitt, när jag återgått, alltså för tidigt. Tänka på det!
Ja, ettan är snart i hamn. FAST jag har linan på hela tiden. Jag tror eg inte att det är alldeles nödvändigt. Han har lämnat mig vid tre tillfällen ikväll. Jag får tillbaka honom med rösten, och behöver inte hämta honom. Hur kan jag då säga att linan inte behövs?! JO därför att han lämnar mig inte under arbete, det är under "fri vila" han blir mera sugen på de andra.
Men för att vara helgarderad, så tränar jag som bestämt med lina på, fram till jul!
Instruktören hjälpte mig med lite skvallerträning. Hon var mera lockande än Tove. Men på slutet hade han fattat galoppen!
Har poletten ramlat ner? Eller är den bara ned och vänder, för att likt fågel Fenix dyka upp igen (där man minst anar det??)
FÅGEL FENIX
SKÖNT att vara nöjd!!
Kort sagt är det tilliten som vi har kvar, och den är inte att förakta. Jag måste lita på honom under träning, för att få det att funka på tävling. Så är det bara
LÄSER: Nora Roberts " Nyckeln till sanningen"
LYCKLIGA, LYDIGA MIXO :) ! 061119
Va???
Kan detta stämma?
Jo!
Dagens släpp.
Vi for till skogs.
Jag tänkte se om de nya vanorna fanns kvar sedan i onsdags.
Nytt ställe, brukar innebära mera speed och större avstånd. Men inte idag.
Jag har ändrat på smådetaljer här och där.
T ex så kopplar jag inte sedan han hoppat ut ur bilen, utan han är lös, men under kommando direkt.
En känsla är att han ökar förväntan av att sedan springa, om jag kopplar först.
Att vilja men inte få, skapar stress, negativ stress föder ohörsamhet.
Vi gick efter skogsbilvägen.
Han har helt nya tendenser att stanna, vända sig om och kolla på mig. Alltså, verkligen stanna upp, inte kika i ögonvrån, som det var tidigare.
Står jag stilla, så kommer han in.
Han har nosat på fläckar och jag har med ett lågt "Mixo", lös på 15 m fått honom att dierkt reagera. Jag provade bara en gång med det.
En helt lyckad promenad. Två ggr "skvallrade" han om "nyheter" längre fram.
En gång var det en skördare/skotare (skogsmaskiner). Skall, titta på mig 20 m bakom. Jag ropar och vänder mig om. Han skäller till , men kommer sedan till mig.
Så går vi tillsammans fram.
Vid andra tillfället var det grusbilen som skrammlade längre fram. Då skvallrade han, och kom in spontant!
Inga tokrusningar alls, de enda gångerna han kom upp i högsta hastighet, var när jag vände om ifrån honom, så att han var tvungen att rusa ikapp mig (obs, inte förbi!).
Jo EN tokrusning. Jag framkallade den.OCH, märk väl, avbröt den.OCH startade igen.
Jag försöker få möjlighet att studera honom, när han beter sig som han gör när det blir tokfel, och jag tror jag ser det!
På det hela taget en toppen timme i skogen med lös hund. Kopplet låg i fickan hela tiden.
MEn, nu ska jag inte falla till föga och släppa på tyglarna.
Vi kör som planerat till Julafton.
Imorgon är det dags för tävlingslydnaden igen.
Men inte har jag tränat fritt följ som jag borde, enl kursledaren,mitt privata fokus ligger på ett annat ställe.
Vi får väl se vad morgondagen har i sitt sköte...........
Kan detta stämma?
Jo!
Dagens släpp.
Vi for till skogs.
Jag tänkte se om de nya vanorna fanns kvar sedan i onsdags.
Nytt ställe, brukar innebära mera speed och större avstånd. Men inte idag.
Jag har ändrat på smådetaljer här och där.
T ex så kopplar jag inte sedan han hoppat ut ur bilen, utan han är lös, men under kommando direkt.
En känsla är att han ökar förväntan av att sedan springa, om jag kopplar först.
Att vilja men inte få, skapar stress, negativ stress föder ohörsamhet.
Vi gick efter skogsbilvägen.
Han har helt nya tendenser att stanna, vända sig om och kolla på mig. Alltså, verkligen stanna upp, inte kika i ögonvrån, som det var tidigare.
Står jag stilla, så kommer han in.
Han har nosat på fläckar och jag har med ett lågt "Mixo", lös på 15 m fått honom att dierkt reagera. Jag provade bara en gång med det.
En helt lyckad promenad. Två ggr "skvallrade" han om "nyheter" längre fram.
En gång var det en skördare/skotare (skogsmaskiner). Skall, titta på mig 20 m bakom. Jag ropar och vänder mig om. Han skäller till , men kommer sedan till mig.
Så går vi tillsammans fram.
Vid andra tillfället var det grusbilen som skrammlade längre fram. Då skvallrade han, och kom in spontant!
Inga tokrusningar alls, de enda gångerna han kom upp i högsta hastighet, var när jag vände om ifrån honom, så att han var tvungen att rusa ikapp mig (obs, inte förbi!).
Jo EN tokrusning. Jag framkallade den.OCH, märk väl, avbröt den.OCH startade igen.
Jag försöker få möjlighet att studera honom, när han beter sig som han gör när det blir tokfel, och jag tror jag ser det!
På det hela taget en toppen timme i skogen med lös hund. Kopplet låg i fickan hela tiden.
MEn, nu ska jag inte falla till föga och släppa på tyglarna.
Vi kör som planerat till Julafton.
Imorgon är det dags för tävlingslydnaden igen.
Men inte har jag tränat fritt följ som jag borde, enl kursledaren,mitt privata fokus ligger på ett annat ställe.
Vi får väl se vad morgondagen har i sitt sköte...........
Skvallerträning testad 061118
Eftersom Anna-Lena trodde att det var skvallerträningen jag tagit till mig från Gokvällprogrammet, så var jag tvungen att testa det.
Tove, dottern försökte med alla medel, locka Mixo från ett sitt utan kommando, bort från mig.
Han satt som gjuten, och istället för att lätta på rumpan så tittade han på mig. Fick bara tillfälle att berömma inte korrigera.
Detta skall jag försöka få mina kurskamrater att hjälpa mig med. Gissar att den svåraste skvallerträningen kan vara med Marie.
Det finns INGEN i Mixos värld som är så lockande som Marie när hon skrattar... :)
igårkväll var vi på 40-års fest för byns populäraste polis.
Hmmm... hundvakt? Vi löste det med att låta Mixo vara i min mor och fars hus (nära festlokalen) ensam. Jag hade planerat att gå hem dit och rasta under aftonen, nu behövdes inte det, eftersom de oväntat kom hem.
Fantastiskt att notera (eftersom jag smög och tjuvkikade) att Mixo bara finner sig i att vara lämnad i "okänt" hus på det sättet. När jag gick, så hade han lagt sig till ro på dörrmattan inom en minut från det att jag låst dörren.
Tänk vad han klagade på att vara ensam för ett drygt år sedan.
Han behöver inte ens tuggben eller något.
Jättebra!
Nu är han bra i magen igen. Men vad MAGER han har blivit, usch!
Jag skall försöka göda honom lite nu, hur nu det skall gå till?! Fast idag har han ätit 25% mera än en vanlig dagsranson. Så han är nog lite svulten...
Tove, dottern försökte med alla medel, locka Mixo från ett sitt utan kommando, bort från mig.
Han satt som gjuten, och istället för att lätta på rumpan så tittade han på mig. Fick bara tillfälle att berömma inte korrigera.
Detta skall jag försöka få mina kurskamrater att hjälpa mig med. Gissar att den svåraste skvallerträningen kan vara med Marie.
Det finns INGEN i Mixos värld som är så lockande som Marie när hon skrattar... :)
igårkväll var vi på 40-års fest för byns populäraste polis.
Hmmm... hundvakt? Vi löste det med att låta Mixo vara i min mor och fars hus (nära festlokalen) ensam. Jag hade planerat att gå hem dit och rasta under aftonen, nu behövdes inte det, eftersom de oväntat kom hem.
Fantastiskt att notera (eftersom jag smög och tjuvkikade) att Mixo bara finner sig i att vara lämnad i "okänt" hus på det sättet. När jag gick, så hade han lagt sig till ro på dörrmattan inom en minut från det att jag låst dörren.
Tänk vad han klagade på att vara ensam för ett drygt år sedan.
Han behöver inte ens tuggben eller något.
Jättebra!
Nu är han bra i magen igen. Men vad MAGER han har blivit, usch!
Jag skall försöka göda honom lite nu, hur nu det skall gå till?! Fast idag har han ätit 25% mera än en vanlig dagsranson. Så han är nog lite svulten...
Koppelpromenad 061116
Det är inte ofta vi går efter vägen, i rask takt. Kopplad, mest för att komma ut.
Bara att göra nr 2 i koppel är en konstart -----tydligen.
Men nöden har ingen lag... :)
Tränade på inkallning med störning av nosande i kopplets längd. Idag fick jag se flera av det perfekta utförandet. Pip, så tvär vänder skallen upp från nosområdet och upp mot mig (som står en meter bort), klick och beröm! Har nog högre procentandel idag- kanske uppemot 60 %, varav 25% i perfekt skick!
Det är så att detta måse nötas in i skallen, tyx det! Men bara häromdagen så hade han inte nån koll på att det kunde löna sig att vända upp näbben.
Utveckling alltså
Men familjens älskling, alla kategorier det är han!
Bara att göra nr 2 i koppel är en konstart -----tydligen.
Men nöden har ingen lag... :)
Tränade på inkallning med störning av nosande i kopplets längd. Idag fick jag se flera av det perfekta utförandet. Pip, så tvär vänder skallen upp från nosområdet och upp mot mig (som står en meter bort), klick och beröm! Har nog högre procentandel idag- kanske uppemot 60 %, varav 25% i perfekt skick!
Det är så att detta måse nötas in i skallen, tyx det! Men bara häromdagen så hade han inte nån koll på att det kunde löna sig att vända upp näbben.
Utveckling alltså
Men familjens älskling, alla kategorier det är han!
Läser 061115
Gunilla Gerland " En riktigt människa"
En självbiografi av en kvinna med drag ur den autistiska världen.
Mycket intressant
Vi läser den för att förkovra oss på jobbet.
Men jag kan gärna rekommendera den till andra. Den är lättillgänglig och ger en förståelse!
En självbiografi av en kvinna med drag ur den autistiska världen.
Mycket intressant
Vi läser den för att förkovra oss på jobbet.
Men jag kan gärna rekommendera den till andra. Den är lättillgänglig och ger en förståelse!
Tack Mixo! 061115
I måndags kändes det som om vi inte gör annat än bråkar...
Naturligtvis en sanning med modifikation.
MEN... med stöd av Bodfälts, Canis, Marie, Cilla och gud vet alla (bäckar små)
Så blev det tydligt för mig VAR i inkallningsutvecklingstrappan vi står. Vi är i den fas där man ska avbryta något, för hunden intressant. Jo det visste jag nog !
Men ändå så har det klarnat på nåt sätt.
Spontaninkallning (när han ändå är på väg in ) 100 % (lyckade försök)
Lydnadsinkallning, ifrån alla stilla positioner,
på LÅNGA avstånd hemma 100%
Kortare avstånd, typ 20- 30 m på klubben 95%
Från lek med annan människa 95 %
Från jakt efter föremål (tänker jag inte göra på ett tag- av andra skäl) 70%
Från "gör ingenting" går framåt (kontroll) 75 %
Från lek med andra hundar (som kan kontrolleras) 60%
Från står och nosar, i kopplets längd 40%
Från står och nosar längre avstånd 20%
Med stöd av Tv - programmet, så såg jag hur jag ska göra. Nu i Linans tidevarv. Att avbryta ett annat intresse. Det blev så tydligt HUR
Jo och idag så var det ju springa lös dag
Till en början var han vidlyftig (första 5 min)
Men sedan så var han helt underbar i kontakten! (Jo-det är Mixo jag talar om!)
Tidigare har det inte haft nån större effekt på hans avstånd vid släpp, om jag gjort det klassiska "vända när han kommer för långt bort". Han har alltid vänt om, passerat mig i full fart, och kutat i lika full fart åt andra hållet, lika långt. Som sagt han har alltid haft koll på var jag är. Men jag har tyckt att den övnigen tidigare bara har orsakat ett slags stressig vallhund. Men idag så ramlade det på plats. Det är en förlängning av det vi jobbar med i linan (tror jag).
Idag så slöt han spontant upp vid min sida, utan anmodan! När han kom rusande bakifrån.
Jag passade förstås på att klicka, och ösa över beröm, för detta utmärkta beteende.
Vilket fick till följd att vi hade det så under återstoden av den timslånga skogspromenaden.
Det funkade, som det oftast gör för andra, att han tog ut avståndet mindre och mindre.
Däremot frikommandot - nej det blir bara gasen i botten. Jag håller på att avveckla det, till förmån för nåt annat, lite mindre hejigt "gå".
Han gick iväg framåt, vid tio meters avstånd så vände jag, han passerade, klick vid min sida, tvärgir och in till mig! ÄNTLIGEN!!! Flera ggr slöt han upp och gick vid min sida, helt spontant och utan "jag går under kommando looken"
Jag gick och höll i en pinne som jag sedan sparkade iväg (medvetet, för att göra en koll)
KUL!!! Sno och dra ett varv.
Jag satte mig på huk och väntade. Det blev bara ett varv! Han kom in och tappade pinnen, Vem bryr sig om pinnen???
idigare idag var vi ute med linan på och jobbade med "sluta nosa och kom till mig". Det gick oxå riktigt bra.
Naturligtvis en sanning med modifikation.
MEN... med stöd av Bodfälts, Canis, Marie, Cilla och gud vet alla (bäckar små)
Så blev det tydligt för mig VAR i inkallningsutvecklingstrappan vi står. Vi är i den fas där man ska avbryta något, för hunden intressant. Jo det visste jag nog !
Men ändå så har det klarnat på nåt sätt.
Spontaninkallning (när han ändå är på väg in ) 100 % (lyckade försök)
Lydnadsinkallning, ifrån alla stilla positioner,
på LÅNGA avstånd hemma 100%
Kortare avstånd, typ 20- 30 m på klubben 95%
Från lek med annan människa 95 %
Från jakt efter föremål (tänker jag inte göra på ett tag- av andra skäl) 70%
Från "gör ingenting" går framåt (kontroll) 75 %
Från lek med andra hundar (som kan kontrolleras) 60%
Från står och nosar, i kopplets längd 40%
Från står och nosar längre avstånd 20%
Med stöd av Tv - programmet, så såg jag hur jag ska göra. Nu i Linans tidevarv. Att avbryta ett annat intresse. Det blev så tydligt HUR
Jo och idag så var det ju springa lös dag
Till en början var han vidlyftig (första 5 min)
Men sedan så var han helt underbar i kontakten! (Jo-det är Mixo jag talar om!)
Tidigare har det inte haft nån större effekt på hans avstånd vid släpp, om jag gjort det klassiska "vända när han kommer för långt bort". Han har alltid vänt om, passerat mig i full fart, och kutat i lika full fart åt andra hållet, lika långt. Som sagt han har alltid haft koll på var jag är. Men jag har tyckt att den övnigen tidigare bara har orsakat ett slags stressig vallhund. Men idag så ramlade det på plats. Det är en förlängning av det vi jobbar med i linan (tror jag).
Idag så slöt han spontant upp vid min sida, utan anmodan! När han kom rusande bakifrån.
Jag passade förstås på att klicka, och ösa över beröm, för detta utmärkta beteende.
Vilket fick till följd att vi hade det så under återstoden av den timslånga skogspromenaden.
Det funkade, som det oftast gör för andra, att han tog ut avståndet mindre och mindre.
Däremot frikommandot - nej det blir bara gasen i botten. Jag håller på att avveckla det, till förmån för nåt annat, lite mindre hejigt "gå".
Han gick iväg framåt, vid tio meters avstånd så vände jag, han passerade, klick vid min sida, tvärgir och in till mig! ÄNTLIGEN!!! Flera ggr slöt han upp och gick vid min sida, helt spontant och utan "jag går under kommando looken"
Jag gick och höll i en pinne som jag sedan sparkade iväg (medvetet, för att göra en koll)
KUL!!! Sno och dra ett varv.
Jag satte mig på huk och väntade. Det blev bara ett varv! Han kom in och tappade pinnen, Vem bryr sig om pinnen???
idigare idag var vi ute med linan på och jobbade med "sluta nosa och kom till mig". Det gick oxå riktigt bra.
Många bäckar små 061114
Idag har jag inte jobbat. INTE kry i magen. Men nu börjar jag bli bättre.
Väldigt vad jag drar på mig smittor i år, vad betyder det??
Såg goväll med Eva Bodfäldt som inkallningstränade en goldenvalp. Jag fick mig en tankeställare...
Väldigt vad jag drar på mig smittor i år, vad betyder det??
Såg goväll med Eva Bodfäldt som inkallningstränade en goldenvalp. Jag fick mig en tankeställare...
Tävlingslydnadskurs del 5 061113
Vi strävar på.
Målsättningen att kunna jobba fastän andra är med gick bra ikväll.
Jag ska fila mera på linförigheten och försöka lista ut vad jag gör annorlunda där än hemma.
Eftersom det är stor skillnad i utförande.
Mycket av min energi lägger jag ju ned på inkallningen, förstås.
Jag tycker att Mixo är mycket i sina Penséer nu.
Mycket av könsmognad (i nån form)
Både Mixo o jag är skraltiga i magen.
Skall uppsöka veterinär, som ska få titta i Mixos öron (hörapparat på gång ? ;-))
Nej då, skämt åsido, han skakr mycket oftare på huvudet, men det är inget sekret allas att tala om.
Fick tips om mina kassa vändningar ikväll, det var bra!
Målsättningen att kunna jobba fastän andra är med gick bra ikväll.
Jag ska fila mera på linförigheten och försöka lista ut vad jag gör annorlunda där än hemma.
Eftersom det är stor skillnad i utförande.
Mycket av min energi lägger jag ju ned på inkallningen, förstås.
Jag tycker att Mixo är mycket i sina Penséer nu.
Mycket av könsmognad (i nån form)
Både Mixo o jag är skraltiga i magen.
Skall uppsöka veterinär, som ska få titta i Mixos öron (hörapparat på gång ? ;-))
Nej då, skämt åsido, han skakr mycket oftare på huvudet, men det är inget sekret allas att tala om.
Fick tips om mina kassa vändningar ikväll, det var bra!
FRI! 061111
Frisk!! Jippi!!!
| Hundinformation |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||
|
ELDORADO ?! 061111
Idag har vi haft kursavslutning på Jaktlydnadskursen, och precis som vanligt blir det mycket passivitetsträning för Mixo. Och det är bra. Det händer allt oftare att han när han blir uppjagad, själv väljer att "fronta" mig. Dvs sätter sig spontant framför och tittar uppmanande på mig. Det är häftigt tycker jag, eftersom det är så jag försökt hjälpa honom att klara pressande situationer. Och då löser han det så själv. Tänk om det i framtiden är så han kan lösa sådana situationer allt oftare. Då är mycket vunnet!
Så gör han ju allt oftare med dummisarna också, att han gör så som jag uppmanar till, utan kommandon, bara genom ett ihärdigt agerande, skapar vanor (även om det inte är dagsaktuellt). Cilla kommenterade det när vi var där sist. Att han, trots att gripandet kan vara fel, så slänger han in den rätt när han närmar sig mig. Detta tror jag beror på att jag alltid tagit emot honom, och lugn smekt honom och lagt dummisen rätt i munnen, innan han fått sitt beröm, för att han levererat in.
Hela avlämningen är behaglig, men har får riktig kredit när han håller rätt.
För den ev förvirrade så vill jag förtydliga inlevereringsproblemen. Att lämna i han är inte, och har aldrig varit ett problem, det gör han gärna. Det är vid gränsen 10 m innan mig, han kan få för sig att avvika. Vi tjafsar aldrig om den sista delen av momentet.
Fast- varför prata apportering nu? Mitt i vintern och vi gör det ju aldrig!
Tillbaka till kursavslutet. Upplägget kan ni läsa om ni klickar på "Disa och Susanne" på länkarna här intill.
Idag hade Mixo rätt till "släpp". (2 ggr / vecka)
Och det vill gudarna lova att han fått!
Innan kursen fick han springa runt tillsammans med Viska, medans vi ställe iordning tävlingsarenan.
Och för första gången i Mixos liv, fick han efter avslutad kurs busa länge med alla kursens hundar, 7 st!
Till och med Mixo blev trött. Till en början tog han täten i varvningarna runt runt, och gänget hängde efter.
"Ni kan inte ta mig, ni kan inte ta mig!" Senare avtog rallyt eftersom en hundflicka visade sig vara betydligt mera intressant än resten, sedan hade han bara söta "Spira" för ögonen (läs nosen). Det är lätt att tro att hon kommer att börja löpa inom den närmsta framtiden.
Så- nu har vi haft helgens släpp redan.
Så gör han ju allt oftare med dummisarna också, att han gör så som jag uppmanar till, utan kommandon, bara genom ett ihärdigt agerande, skapar vanor (även om det inte är dagsaktuellt). Cilla kommenterade det när vi var där sist. Att han, trots att gripandet kan vara fel, så slänger han in den rätt när han närmar sig mig. Detta tror jag beror på att jag alltid tagit emot honom, och lugn smekt honom och lagt dummisen rätt i munnen, innan han fått sitt beröm, för att han levererat in.
Hela avlämningen är behaglig, men har får riktig kredit när han håller rätt.
För den ev förvirrade så vill jag förtydliga inlevereringsproblemen. Att lämna i han är inte, och har aldrig varit ett problem, det gör han gärna. Det är vid gränsen 10 m innan mig, han kan få för sig att avvika. Vi tjafsar aldrig om den sista delen av momentet.
Fast- varför prata apportering nu? Mitt i vintern och vi gör det ju aldrig!
Tillbaka till kursavslutet. Upplägget kan ni läsa om ni klickar på "Disa och Susanne" på länkarna här intill.
Idag hade Mixo rätt till "släpp". (2 ggr / vecka)
Och det vill gudarna lova att han fått!
Innan kursen fick han springa runt tillsammans med Viska, medans vi ställe iordning tävlingsarenan.
Och för första gången i Mixos liv, fick han efter avslutad kurs busa länge med alla kursens hundar, 7 st!
Till och med Mixo blev trött. Till en början tog han täten i varvningarna runt runt, och gänget hängde efter.
"Ni kan inte ta mig, ni kan inte ta mig!" Senare avtog rallyt eftersom en hundflicka visade sig vara betydligt mera intressant än resten, sedan hade han bara söta "Spira" för ögonen (läs nosen). Det är lätt att tro att hon kommer att börja löpa inom den närmsta framtiden.
Så- nu har vi haft helgens släpp redan.
Svarar på frågor 061109
Varför han inte skall få flera släpp per vecka?
Jo jag tänker att han lär in en världsbild, ett beteende, där han tar sig för stora friheter. i dagsläget är jag inte intresserad av att stärka den sidan av hans "personlighet".
Jag är intresserad av ett slags "du och jag" beteende.
Iallafall att detta skall vara en större del av livet än den när han själv springer och rastar alternativt sysselsätter sig med det naturen har att erbjuda.
Vi bor ju så till att det enklaste och lättaste sättet att leva med sin hund är att hoppa i stövlarna och gå ner över lägdorna och skogen, och låta honom göra det han har lust med.
Det känns som om det kanske har blivit för stor andel av sådant, med en hund som är SÅ självständig till sin natur. Jörgen och Macko har ju jobbat efter denna "du och jag" idé. Och jag har sett den positiva utvecklingen! Jag ska ge det fram till julafton- och då ska jag utvärdera. först då kan man säga nåt om hur det går.
Det lär ju inte ge MEN för livet, att han stramas upp en smula...Så direkt skadligt tror jag inte att det är. Jag menar det finns väl inga direkt risker med det?!
Han rymmer inte, det har inte med det att göra, han har alltid koll på mig. MEN här kommer ett försök till svar på Birgittas inkallningsfråga:
Raka direkta lydnadsinkallningar har väl inte så himla mycket mera att önska- dom är så gott som felfria. Det kan vara ingången som är lite väl skuttigt HÖG (just i vändningen), när farten är hög, så det kan ge ett slamsigt intryck, möjligen. Men nog tror jag att vi kan ligga rätt högt i poängen där. Men det är en situationsbunden inkallning, en sk "cirkuskonst" - och inte direkt svårt.
Problemet, som jag upplever det är när vi är ute och går i skogen, och Herr Högheden måste undersöka någon, för mig, okänd doftslinga eller annat intressant objekt. Och jag kallar in, då vill jag att han utan några som helst dröjsmål bryter sin påbörjade irrfärd efter dofter, och springer till mig.
Det som händer (absolut inte alltid- runt 70 % av gångerna, har vi inget problem, men FÖR ofta för att jag skall lita på honom) är att han förvandlas till en Alfons Åberg typ, som "ska bara" först.... Sedan när han uträttat sina "viktiga" ärenden, så kommer han. Ibland har ärendena en LÅG intensitet, dvs "fönstershopping" och ibland har han mycket att uträtta, många ställen att rusa förbi, innan han kan återvända.Och det kan ta en alltför lång stund, och jag vill kunna bryta när JAG vill, inte när han vill.
Klassikern att vända och gå hem funkar, han vill absolut inte bli kvar i skogen. Det är ingen metod som jag brukar ägna mig åt, utan jag löser det alltid och ger honom nya chanser att lyckas.
Jag har t ex försökt att gå nedanför huset på lägdan och släppa honom för rastning (number two), och själv gå hem och plocka ur bilen (vara lite effektiv). Kommer icke på fråga- då kommer han hem direkt. "Ska inte du med???"
Det funkar inte, med andra klassiker, att ta fram en boll eller annat lockande. I det läget kan det inte vara mera ointressant.
Jag tror att lika situationsbunden som cirkuskonst inkallningen har "ska bara" inkallningen. Alltså en felaktig situation. Nog får jag med honom hem från skogen - fast inte alltid på mina tänkta villkor. OCH till syvene och sist kan man inte lita på sin jakthund- så blir det väldigt svårt.
så nu tänker jag att det är utbildning som gäller. Inkallningsutbildning- medveten och strategisk. Utvärderas i december - för att då avgöra vilken riktning vi skall bege oss i.
LÖs och okopplad är han ju på tomten och så... så benen får ju sprätta...
Vad gäller rena sprinter träningen, som han har sådant behov av så tränar ju Tove och jag "rapport" med honom, där är han snabb och får använda det på rätt sätt...
Har jag uttryckt mig någorlunda klart?
Tankar från roten 061108
Har hört boken Små citroner gula av Kajsa Ingemarsson
Vilken hund till att få en att fundera.
Jag har tänkt så mycket att jag tror att jag får extra geniknölar.
VARFÖR kan jag lära honom i stort sett allt UTOM det viktigaste?
Ett och annat snurrar runt
Jag har just nu valt att tänka (det kan hända att jag ändrar mig....)
Det finns många som ger mig råd och jag tar till mig mycket och känner för en del att detta funkar inte, jag har provat. Snart tror jag inte att det finns nåt jag inte provat. Det är nåt annat....
Framförallt så är det ju jag som känner denna Magiker bäst.
Det slog mig en dag att jag i alla andra kommandon kan tänka att "ja- han är under inlärning. Attans det blev för svårt, vi gör om. UTAN att lägga ner så mycket energi på det! Jag löser det, oftast mycket bra, om jag får säga det själv (kaxig idag tydligen:::)
Däremot ett moment - inkallning- ska han kunna PERFEKT (gärna utan medveten träning. Han är ju inte en sådan hund. Han kan andra saker- markera t ex bara av sig själv-men inte just detta)
Jag undrar jag (är inte säker- märk väl) om jag ändå har tagit i så att jag nivåstegrat på en skala ett till tio, så att jag var noga med steg ett-fem, men sedan förväntade jag mig tio. Och har blivit oerhört frusterad när han "bara" kan nivå tre emellanåt. Är jag DUM?
Det är klart att han är t ex skitbra på läggande under gång. Men om det ibland blir en typ sexa, så får jag inte för mig att det är KÖRT, utan jag tränar om, och ökar trappan, en gång till. Vid det momentet är jag inte beredd att lägga mig DÖD ned om det inte fungerar. Utan lägger upp träningen medvetet så att det blir högsta nivå innan vi slutar.
Så nu har jag börjat om tänkt som jag gjorde med ställandet, som inte kändes bra. NU känns det däremot jättebra. Nu känner jag igen min Mixo, även i det kommandot.
Jag bytte strategi, och har idag bättre ställande under gång än jag hade med min "gamla" metod. Och Mixo är glad förväntansfull och snabbare! Vi är inte i mål ännu, men på mycket mera god väg än tidigare.
Så det borde väl gå även med inkallningsmomentet.
De två lägsta nivåerna är ju avklarade - även med "nya" signalen.
Nästa nivå funkar i 80%, så nu ökar jag till nivå fyra.
MEN jag har bestämt mig för att ge detta fram till julafton.
Jag jobbar efter Jörgendevisen kopplad eller linad i all träning där "DET" möjligen kan hända. För "DET" ska inte hända.
Två ggr i veckan (onsdag och en helgdag -NO MORE!!) kommer jag att gå ut och släppa honom på vanlig rastpromenad (i tidigare livet). Han har ju mycket spring i benen och måste få det UR sig också.
Men av den varan blir det mindre nu.
På dessa rastpromenader är "nya" signalen i stort sett bannlyst.
På dessa rundor kommer jag att vänta in att han kommer.
Idag kom han "hela tiden" och ända fram - inte bara för att kolla in mig på avstånd.
Nyansskillnad i distans korrigering är noterad.han står liksom och funderar
idag stod han 30 m framför mig med baken mot mig. Jag hade ropat "Mixo" - no respons. Huvudet åt andra hållet - som om tankarna var i andra riktningen, öronen spetsade, svansen höjd.
"MIXO"
Hon pratar med nån.... (Freeze)
"MIXO"
Kan det vara jag???....(isstod)
"NEJ" Jag är lika förstenad isåväl kropp som röstläge
Tänka..."tant missnöjd...." Förstenad hund, inte en fena rörs, från första Mixot.
"NEJ"
Tänka..... "Är det min matte som är missnöjd med något??? Vadå isåfall???" Fortfarande förstenad.
"NEJ"
Tänka.... "Min matte är nog missnöjd med mig"
Här händer nyansskillnaden. Han viftar lite, ytterst lite på höger öra, bakåt och svansen sveper ned litegrand.
"Bra"
Vänder sig om och tittar på mig.
"Var det bra att jag lyssnade?" Fortfarande inga rörelser, mera än att han vänt sig mot mig.
"Mixo - kom då"
DÅ full fart fram till mig.
FEST hela vägen in och vid framkomsten.
BRA!!! Du ändrar dig
Det är det här som inte funkat förut. Att få honom att bryta en påbörjad tanke. Men jag har sett detta några ggr nu. Och det är små subtila signaler som gör att jag ändå kan känna att- jo kanske, är det ändå på G.
Når jag ändå in.
En annan stor förändring är ju att jag kan berömma med hela registret från social lek, godis och kasta boll. UTAN att det för den skull övergår i nåt annat okontrollerat.
Åsså var vi på tävlingslydnadskurs i måndags.
Då dök det upp tio valpar från valpkursen oxå, samtidigt. Men det funkade faktiskt. Jag tog fram trebens pallen, och vi satte oss en stund och tottade på dem, sedan kunde vi jobba igen.
Vi fick beröm för hoppen...och läggandena...
Klagomål på linförigheten och sättandena.
Dessa beror uteslutande på mig. Jag blir så förändrad i mitt kroppspråk när vi tränar under bevakning på linförigheten när vi är där. Så det måste jag jobba med.
Vi fick oss tillskansade en metod för snabbare sättanden .Jag lägger den i ryggsäcken, så får vi se. Jag har en gladare metod att prova som nr ett.
Intressant... Jag o en kursdeltagare bytlånade hundar. Och kursledaren lånade Mixo en stund. Då är han mycket, mycket fokuserad på mig. Han gjorde det kursledaren sade, men var hela tiden fokuserad på mig.
Nog för nu
"
Vilken hund till att få en att fundera.
Jag har tänkt så mycket att jag tror att jag får extra geniknölar.
VARFÖR kan jag lära honom i stort sett allt UTOM det viktigaste?
Ett och annat snurrar runt
Jag har just nu valt att tänka (det kan hända att jag ändrar mig....)
Det finns många som ger mig råd och jag tar till mig mycket och känner för en del att detta funkar inte, jag har provat. Snart tror jag inte att det finns nåt jag inte provat. Det är nåt annat....
Framförallt så är det ju jag som känner denna Magiker bäst.
Det slog mig en dag att jag i alla andra kommandon kan tänka att "ja- han är under inlärning. Attans det blev för svårt, vi gör om. UTAN att lägga ner så mycket energi på det! Jag löser det, oftast mycket bra, om jag får säga det själv (kaxig idag tydligen:::)
Däremot ett moment - inkallning- ska han kunna PERFEKT (gärna utan medveten träning. Han är ju inte en sådan hund. Han kan andra saker- markera t ex bara av sig själv-men inte just detta)
Jag undrar jag (är inte säker- märk väl) om jag ändå har tagit i så att jag nivåstegrat på en skala ett till tio, så att jag var noga med steg ett-fem, men sedan förväntade jag mig tio. Och har blivit oerhört frusterad när han "bara" kan nivå tre emellanåt. Är jag DUM?
Det är klart att han är t ex skitbra på läggande under gång. Men om det ibland blir en typ sexa, så får jag inte för mig att det är KÖRT, utan jag tränar om, och ökar trappan, en gång till. Vid det momentet är jag inte beredd att lägga mig DÖD ned om det inte fungerar. Utan lägger upp träningen medvetet så att det blir högsta nivå innan vi slutar.
Så nu har jag börjat om tänkt som jag gjorde med ställandet, som inte kändes bra. NU känns det däremot jättebra. Nu känner jag igen min Mixo, även i det kommandot.
Jag bytte strategi, och har idag bättre ställande under gång än jag hade med min "gamla" metod. Och Mixo är glad förväntansfull och snabbare! Vi är inte i mål ännu, men på mycket mera god väg än tidigare.
Så det borde väl gå även med inkallningsmomentet.
De två lägsta nivåerna är ju avklarade - även med "nya" signalen.
Nästa nivå funkar i 80%, så nu ökar jag till nivå fyra.
MEN jag har bestämt mig för att ge detta fram till julafton.
Jag jobbar efter Jörgendevisen kopplad eller linad i all träning där "DET" möjligen kan hända. För "DET" ska inte hända.
Två ggr i veckan (onsdag och en helgdag -NO MORE!!) kommer jag att gå ut och släppa honom på vanlig rastpromenad (i tidigare livet). Han har ju mycket spring i benen och måste få det UR sig också.
Men av den varan blir det mindre nu.
På dessa rastpromenader är "nya" signalen i stort sett bannlyst.
På dessa rundor kommer jag att vänta in att han kommer.
Idag kom han "hela tiden" och ända fram - inte bara för att kolla in mig på avstånd.
Nyansskillnad i distans korrigering är noterad.han står liksom och funderar
idag stod han 30 m framför mig med baken mot mig. Jag hade ropat "Mixo" - no respons. Huvudet åt andra hållet - som om tankarna var i andra riktningen, öronen spetsade, svansen höjd.
"MIXO"
Hon pratar med nån.... (Freeze)
"MIXO"
Kan det vara jag???....(isstod)
"NEJ" Jag är lika förstenad isåväl kropp som röstläge
Tänka..."tant missnöjd...." Förstenad hund, inte en fena rörs, från första Mixot.
"NEJ"
Tänka..... "Är det min matte som är missnöjd med något??? Vadå isåfall???" Fortfarande förstenad.
"NEJ"
Tänka.... "Min matte är nog missnöjd med mig"
Här händer nyansskillnaden. Han viftar lite, ytterst lite på höger öra, bakåt och svansen sveper ned litegrand.
"Bra"
Vänder sig om och tittar på mig.
"Var det bra att jag lyssnade?" Fortfarande inga rörelser, mera än att han vänt sig mot mig.
"Mixo - kom då"
DÅ full fart fram till mig.
FEST hela vägen in och vid framkomsten.
BRA!!! Du ändrar dig
Det är det här som inte funkat förut. Att få honom att bryta en påbörjad tanke. Men jag har sett detta några ggr nu. Och det är små subtila signaler som gör att jag ändå kan känna att- jo kanske, är det ändå på G.
Når jag ändå in.
En annan stor förändring är ju att jag kan berömma med hela registret från social lek, godis och kasta boll. UTAN att det för den skull övergår i nåt annat okontrollerat.
Åsså var vi på tävlingslydnadskurs i måndags.
Då dök det upp tio valpar från valpkursen oxå, samtidigt. Men det funkade faktiskt. Jag tog fram trebens pallen, och vi satte oss en stund och tottade på dem, sedan kunde vi jobba igen.
Vi fick beröm för hoppen...och läggandena...
Klagomål på linförigheten och sättandena.
Dessa beror uteslutande på mig. Jag blir så förändrad i mitt kroppspråk när vi tränar under bevakning på linförigheten när vi är där. Så det måste jag jobba med.
Vi fick oss tillskansade en metod för snabbare sättanden .Jag lägger den i ryggsäcken, så får vi se. Jag har en gladare metod att prova som nr ett.
Intressant... Jag o en kursdeltagare bytlånade hundar. Och kursledaren lånade Mixo en stund. Då är han mycket, mycket fokuserad på mig. Han gjorde det kursledaren sade, men var hela tiden fokuserad på mig.
Nog för nu
"
Antar utmaningen från Birgitta 061105
Jag har blivit förkyld igen. Jag brukar ju bara bli det en gång per läsår, så detta var verkligen en miss i räkningen. Jag hade jobbat upp ork och lust att träna med Mixo från början, samt börjat på..men det GÅR inte idag. Jag har ingen ork med något energiknippe. Husse får rasta idag.
Men att knappa på datorn kan väl tänkas gå
Härmed antar jag utmaningen från Birgitta:
Men att knappa på datorn kan väl tänkas gå
Härmed antar jag utmaningen från Birgitta:
Fyra jobb jag haft och har nu:
ICA Affärsbiträde
Byggnadsingenjör
Hemtjänsten
Lärare
Fyra filmer jag kan se om och om igen:
En del filmer har jag sett flera gånger, men det är inte alltid ett medvetet val. Några som jag spontant kommer att tänka på är:
Alla brittiska deckare, i princip
Såsom i himmelen
Heartbreak Hotel
Grease
Fyra städer jag bott i
Sollefteå
Stockholm
Sundsvall
Östersund
Fyra TV-serier jag brukar titta på:
Anna Pihl
KOmmisarie Lynley och Moorse
Vänner (som slutat, snyft...)
Parlamentet
Fyra websajter:
Ragunda Retrivers
Mixos kompisar från bloggen
SSRK
Lunarstorm (!)
Fyra favoriträtter
Pappas Röding
Mammas köttbullar (jo- på riktigt!)
Gravad Lax
Älgfilé
Fyra ställen där jag känner mig bekväm
Hemma
Är familjen med - överallt!
Hemma hos mina närmaste vänner
I en soldränkt snödriva i mars
Paradisbadet 061103
Idag har Mixo varit hos "mormor". Resten av familjen har varit i Övik och tvagat oss i Paradisbadet.
Skotertur 061102
Husse o jag och Mixo tog skotern ned på "mon". Det ligger en hel del träd över stigen, som måste röjas ur vägen. HUsse gick före med motorsåg, och jag körde bakom. Ibland åkte vi båda.
Bitvis står vi stilla och hjälps åt med träden.
Mixo var som en pärla. Använde endast munnen som vissel (jag kan inte busvissla). Han håller sig i närheten, men jag visslade ibland, för att checka av. Klockrent!
Störningsfritt och utan krav, bara kom nu ! Ja självklart matte, jag är med!
Det är ju så man undrar- inbillade jag mig att vi hade problem igår kväll?
Vad jag funderar - Tina(pudel/schäfer). Gav mig en tanke.... Jag avslöjade att jag funderar att jag ska göra som med ställandet/gripandet. Helt enkelt tänka börja om. Byt signal- ok saTina, men då byter du väl metod oxå?!
Det ligger mycket i det! Det är ju så jag gjort med ställandet och gripandet.
De småsmå steg ökningarna. Vara medveten om vad jag gör...
Samt de råd jag redan fått.
Lite att klura på,. kan man ju säga.
Sol och snö! 061102
Vad ni är gulliga som engagerar er!
Både Jörgen och Birgitta har rätt. Och Marie- visst kan det vara värt att filma, ingen dum tanke. Vill du?
De gånger Mixo funkar bäst ÄR då han fått rasa av sig först
OCh
För j**ulen nu ska jag låta den där tolkningen av hans signaler inte ligga längst bak i hjärnan (på mig) och skvalpa som nåt slag bakgrundsbrus. För Mixo är det ju förgrundsbrus, han har förmodligen ingen mottagning alls (jämför digital TV) när han börjar flacka med blicken. Ändå så skickar jag honom på uppgifter (eftersom det är bakgrundsbrus för mig) och kräver dessutom att han ska kunna redogöra för programmets innehåll! (han har inte kunnat uppfatta något av sändningen eftersom det ljud som hörs är möjligen grekiska och bilden är knappt skönjbar)
Som sagt jag borde buras in
Jag gissar att det delvis är ett inlärt beteende oss emellan och delvis att han mentalt inte håller ihop riktigt, och då får han överslag. Att orka psykiskt är ju en mognadsfråga OCH en träningssak.
Det börjar med signal sedan överslag-sedan kommer det inlärda beteendet.
Eftersom jag var så ininorden LÅG i morse, så gick jag för morgonrastning kopplad, och släppte honom lös på ett annat sätt. Jag började med lugnande signaler (stryk över ögonen och öronen, ned på halsen, han verkligt njuter då) och gos (jag vet att det är bra, men har glömt av det).
Sedan gick jag och trampade upp en framtida dirigeringsklocka i snön. Jag struntar i honom (och precis som jag vet så kommer han in till mig och kollar av typ varannan var tredje minut, jag tar bara lugnt emot och gosar lite och är den som avbryter. En inkallning modell ny - perfekt! I övrigt var jag tyst och vi gick hemåt tillsammans, kopplad)
Jörgen klingade i mitt huvud samt det jag såg i helgen av fotgåendet på hundarna. Jag behövde vara ute på gården och stöka lite, så jag låtsades att vi var på jakt och band Mixo i min vänstra byxhälla, så han hade inget annat val än att hålla reda på var jag skottade och bar fågelbord osv. Var lite knepigt till en början, men på en kvart hade han fattat galoppen,här är det bara att hänga med. Känns bra faktiskt!
Utan er stöttning - vet jag inte .....TACK!
Minus 11 grader 061101
Tränade en stund tillsammans med Ylva o Viska samt Mariana o Sita hemma på Marianas lydnadsplan.
Vi tränade ca 40 min.
Fotgående, inkallningar, läggande och ställande.
Fokus på läggande under gång. Det sista var en tia!
MEN mitt i passet så drar Mixo iväg på sedvanlig runda- jag blir så inibomben trött, och fullkomligt döv. Ja nu lägger jag inte ner så mycket energi på att göra nåt åt det. Han kommer när han är klar - men så vill jag ju inte ha det. Vilken förbannad långbänk detta är.
Jag har påbörjat ett nytt projekt vad gäller detta - men jag kan inte nyttja det i krisläge-struntar han i det oxå, så är ju det projektet kört oxå.
Han är både absolut jobbigast och värst. Ibland känner jag att jag inte orkar, att jag aldrig kommer att ro detta i land.
Många säger "Jamen han är ju bara 1 och 1/2 år" Önskar att jag trodde det oxå, att det kommer att ge sig med mognad.
OCH bäst - han är oerhört pigg på samarbete snabb i momenten, kan det mesta riktigt bra. MEn när han flippar ur, så är det ju inte värt mycket.
Gode gud giv mig styrka!
En annan tanke- varför är jag så funtad att jag fokuserar på de fem minuter som gick dåligt istället för de 35 som gick bra? Jo- därför att jag hela tiden känner att jag måste vara på min vakt
USCH LÅG LÄGRE LÄGST
Vi tränade ca 40 min.
Fotgående, inkallningar, läggande och ställande.
Fokus på läggande under gång. Det sista var en tia!
MEN mitt i passet så drar Mixo iväg på sedvanlig runda- jag blir så inibomben trött, och fullkomligt döv. Ja nu lägger jag inte ner så mycket energi på att göra nåt åt det. Han kommer när han är klar - men så vill jag ju inte ha det. Vilken förbannad långbänk detta är.
Jag har påbörjat ett nytt projekt vad gäller detta - men jag kan inte nyttja det i krisläge-struntar han i det oxå, så är ju det projektet kört oxå.
Han är både absolut jobbigast och värst. Ibland känner jag att jag inte orkar, att jag aldrig kommer att ro detta i land.
Många säger "Jamen han är ju bara 1 och 1/2 år" Önskar att jag trodde det oxå, att det kommer att ge sig med mognad.
OCH bäst - han är oerhört pigg på samarbete snabb i momenten, kan det mesta riktigt bra. MEn när han flippar ur, så är det ju inte värt mycket.
Gode gud giv mig styrka!
En annan tanke- varför är jag så funtad att jag fokuserar på de fem minuter som gick dåligt istället för de 35 som gick bra? Jo- därför att jag hela tiden känner att jag måste vara på min vakt
USCH LÅG LÄGRE LÄGST
Höfter och armbågar röntgade 061029
Väntar med spänning på resultatet.
Foto Jörgen Andersson
Här jobbar vi med närsök
Mixo och Macko
"Ha, ha du kan inte ta mig!!"
Foto Jörgen Andersson
Här jobbar vi med närsök
Mixo och Macko
"Ha, ha du kan inte ta mig!!"