GOLDENBROTHERS

Efter det att Mixo visat ett sådant ringa intresse för boll på kursen, så kände jag ett behov av att stämma av hur det egentligen står till (still?).
Fredagkväll pepprade jag ett motivationsfält med massor av olika föremål , från lektrasa till handskar och dummies.
Fältet var litet till ytan. Tanken var att han för litet näsarbete skulle lyckas väl, och att varje träff skulle bli en glad överraskning. Jag hade linan på, men höll inte i den. Vill inte råka ut för gamla tjuvaprylar tricket!
Terrängen var öppen, med lite träd och buskar. Ví jobbade i motvind och sidvind. Intill byvägen, för att kunna nyttja gatbelysningen (som fungerar, nuförtiden!)
Jag tycker det gick bra. En risk med att peppra så med prylar så nära varandra är ju att det är lätt att byta apport. Men det klarade han bra. Vi har ju tränat en del på närsök.
Nu när jag tänker på det - det har jag inte tänkt på tidigare-så stämplade han inte det han hittade först, han grep direkt, och de flesta vände han om direkt in, efter gripandet. UTVECKLING!
När det händer något-att hästar passerar eller hundar som skäller i någon närliggande hundgård, så blir Mixo förstenad. Han står så länge, som för att lista ut- vad är det nu då?? Lättstörd, tycker jag.
Jag har provat två varianter inför detta. Dels att vänta. Det som händer då är att han efter det att han konstaterat vad det "okända" är, så slutför han uppdraget (is i magen metoden).
Eller om jag påminner honom om att komma in, så gör han det (risk- behöver kommando för att vända om och komma) (otåliga matte vill att du snabbar på metoden).
Är han rädd? Tror jag inte. PÅ MH:t som vi gick i våras, så tog han itu med skrammel direkt, och på egen hand, samt att han visade inga kvarstående rädslor alls.
Det som jag alltid tycker att Mixo har "behov av", eller hur man ska säga. Är att alltid Själv (vad annars?? ;-))
kolla upp okända ting, innan han kan släppa dem.

Uppdatering idag. Gällde enkel och dubbel markering. Där kan man säga att det SYNS att detta legat i träda. I somras var han ju riktigt bra på detta att markera. Enkel gick bra idag. Men dubbel, där fick vi backa till en lägre nivå (lilla gubben....det blev för svårt...).
Och! Nu hände det som jag tror händer, när han inte fixar sin ålagda uppgift. Han valsar iväg ut i periferin...och slår till dövörat.
Ha dövörat på du, tänkte jag (obs- när jag förstår vad som händer, så blir jag varken frustrerad eller provocerad). Jag plockade upp markeringarna själv, och försvann tyst och spårlöst från jordens yta. (Jodu Mixo, sådant kan hända, när man har knäck i lurarna och valsar iväg hehehe). Vad FÖRTVIVLAD han blir när han inte hittar mig, fram och tillbaka, fram och tillbaka massor av gånger. Men han är nog stressad av 17, för han kopplar inte på näsan alls. Till sist finner han mig. Gissa om han (vi) var lyckliga efter detta återseende?!
Efter dessa traumatiska upplevelser återvänder vi till dubbelmarkerings platsen och gör om det hela två ggr på mera anpassad nivå, för otränade markörer. Då gick allt väl.
Sedan hade vi leka i cirkelrally. Det är nog den roligaste leken som finns för Mixo, och nuförtiden så kan jag vara med oxå (alltså jag väljer själv att delta, nu när jag vet hur den går till)