Apporterar med vett och sans 061216
Idag har vi vrait i skogen. Efter ca en halvtimmes rastande och springande började jag enkelmarkeringsträningen.
Det har gått riktigt bra.
Kopplet var hela tiden i fickan. Jag tog inte ens fram det (eller nån annan säkerhetsåtgärd) p å hela de två timmar vi var i skogen.
Den skillnad jag FRÄMST kan se i apporteringen är att han jobbar intensivare för att finna.
Jag ser dessa frysningar även under ringningen av apporten. Undras just om han sorterar intrycken när han gör så. Jag får den känslan. Skillnaden, nu, är att han tar upp arbetet igen efter frysningen.
Vid enkel markeringar på kort avstånd så går han i regel för långt ut först och jobbar sig inåt. Är avståndet längre så är han mera precis.
Detta är inte så konstigt, han är ju sedan i somras mera tränad i långa avstånd, eftersom det fungerade bättre.
Jo efter finnandet så har han ingen annan tanke än att komma in direkt. Inte ens en enda gång. Vi gjorde totalt ett 30-tal lyckade apporteringar under dessa timmar. Men bara en eller två åt gången, och med variation av olika slag hela tiden. Målet med träningen var främst att få statistiken på min sida. Befästa inlevereringarna. Få så många lyckade beteenden som det bara går! Vid ett eller annat tillfälle fick jag användining för såväl dirigeringstecknen samt stopp och närsökssignal. De sitter där, han VET exakt vad det betyder när jag skickar honom rakt fram, vad stopp, ut och närsökssignalen betyder.
Med inlevereringar menar jag från finnandet att gripa direkt och vända om in i samband med det, att ha bibehållen fart ända in utan att det ska slå över i lekinvitationer eller annat överslag. Själva avlämnandet är inget vi behöver lägga någon energi på-det finns där, som ett naturligt beteende.
Sedan ska det ju funka även under press eller störning - och dit är det nog en bit till.
Fast jag känner ganska ofta att jag litar allt mera på min hund, jag är int hela tiden på min vakt mot att han kan flippa ur när som helst...
PÅ ett sätt är det ju bra att det är snöfritt.
Han har ljuvliga avlämningar. Bjuder upp apporten med vänliga ögon och viftande svans.
Va?!? Trettio apporteringar på en dag? Och engelsmännen som rekommenderar 5-6 apporteringar i veckan.....
Vad härligt att inlevereringarna fungerar bra, det kan vi ha lite problem med. Men nu, under vintern, blir det ingen apportering för Nelly utan mer lydnad, stadga samt lite dirigering och linjetag med köttbullar, tror jag.
Roligt att du kan lita mer på honom nu. Det är inte kul när man ska vara ängslig för att något ska gå snett.
Jo du!
Jag synar lite här och där...
Det handlar inte om några avancerade saker och långa avstånd. Ganska enkelt, men just att lyfta upp och direkt vända om måste nog nötas, fast utan att vara enahanda och trist.
Repetetition är kunskapens moder sägs det ju! Och han fungerar ju i andra saker på detta sätt. Linjetag t ex.
Mmmmmmmm.........nog synar man en del, lite här och där :-)
Här hemma är det "håll-fast-övningar" som gäller just nu på lilla tandlösingen och hon är riktigt duktig! Oftast, nja jag tror jag kan säga alltid är det bra avlämninar och missar hon någon gång så får man väl - just nu - skylla på att hon inte har några tänder.
Vi leker en hel del åxå - dragkampslekar som hon får vinna, hon måste tuffa till sig lite :-)
Vilken kanonkväll på skolan - toppen!!! Tyckte dessutom att du var riktigt snygg i förkläde och glasögon :-)
Hörs & syns!
God Jul & Gott Nytt År
samt önskar massor av framgångar under 2007.
/Helene
Kennel Dark Flyer´s
Jo du, där i bästa kemi munderingen, kommer man riktigt till sin rätt!
Vi är oxå helnöjda med kvällen. Vi tror att det rörde sig runt 500 pers i skolan! KUL!!!