Skridskopremiär 061230
Husse och lillhusse tog skridskorna över Singsjön. Jag och Mixo hade gått lite tidigare. Vi möttes ute vid holmarna, där vi jobbade apportering vid vatten i somras.
Idag har vi, förutom kutat på isen;
Varit på första holmen för ett sökarbete.
HÄR JOBBAR NÄSAN FÖR FULLT, det finns nåt därnere!
Tränar att sätta ned nosen, så det är pyttelitet, det Mixo söker!
Den som söker han finner!
Bröt mitt i (kallade alltså in mitt i säket! Det ni!)för en markering.
När jag bedöme att vi var klara där, lämnade jag Mixo där, sitt -stannna, medan jag trippade över till nästa holme (75 m). Vid ett till fälle så kom Mixo efter, då är det ju bara att gå tillbaka och sätta honom där han ska vara. Tillbaka igen, kommenderade LIGG halvvägs,kallade in. Gjorde ett nytt sökområde, på ett lite annat sätt. Bl a lade jag två föremål med en meters mellanrum. Byter han eller inte? Han tänkte tanken, men kom in med det första först. Sedan är han ju klart motiverad att hämta nästa. Jag avbröt idag. Ingen travade iväg ut i periferin!
Husse och Mixo busade. En husse på skridskor är tom lite snabbare än Mixo, så DET var kul!
De lekte och jag tränade inkallningar i leken. Det gick riktigt bra, bra träning!
En dirigeringsövning på vägen hemåt.
Ja det går framåt.
Bl a så lät jag, för att kolla läget lite, Mixo hänga på husse över isen på vägen hem. Kommer han att vänta på mig som går? JO! Vid ungefär 100 m framför mig så stannar Mixo och tittar efter var jag är, och kommer och sluter upp hos mig! BRA-det är så det ska va!
Nu känns jag ha kommit till ett läge när jag känner att apporteringen fungerar.(är detta sant- skriver JAG dessa rader???)
Jag använder inte koppel (eller andra livremmar) han är fast i baken, lyssnar på mig.
Allt detta fungerar när han är avrastad-avsprungen först, och det är vi två.
På denna nivå fungerar det nog med andra hundar också, iallafall dem vi är trygga med.
Läge att bestämma sig - vad lägga ned krut på närmaste veckan?
Jag har ju möjlighet att träna apportering eftersom vi är lediga.
Jag tror att jag skall lägga fokus på markeringar - och lite dirigeringar (lyssna!). Under dagsturerna, samt , precis som vanligt, fortsätta med lydnad under kvällsrastningen.
Under januari-februari skall vi träna lydnad. Det är bestämt med Mariana sedan tidigare.
Ooooh! He did it again! 061229
Idag har Ylva & Viska gått tillsammans med mig och Mixo, på den gamla vandringsleden som kallas för "Bergebostigen". Det är där jag irrat bort mig några gånger. Men idag kom vi rätt!
Vi gick inte hela vägen. Men väl 2/3!
Det tog inklusive fikapaus i solnedgången (vid 14-tiden) drygt två timmar! Gissar att hela sträckan tar ca tre timmar. LÄngtar till vi kan gå HELA vägen!
Det har gått jättebra med Mixo. Vi vävde in några träningspass. Ett sökarbete för dem bägge samtidigt. Det var ett GSG (Går Det så Går det) test. Det gick! Båda hundarna arbetade i varsina delar av "rutan" medan vi satt och fikade. Det var kul att se, att Mixo jobbar med näsan istället för att uppvakta Viska, för möjligheten fanns ju.
Nu kommer jag och TAR dig!!!
Några enkelmarkeringar.
En dubbel, där Mixo fick ta den första och Viska den andra.
Jag är jättenöjd!
Han flippar inte ens ur. Det är korta, korta pass. Men det går bra!
Lustigt att notera: Mixo har ju haft svårast att vara passiv när en annan arbetande hund kommer in till sin förare, för att få lämna av. Och på förarens beröm brukade Mixo gå igång. Detta har jag mött genom att innan arbetande hund kommit in, varit beredd och "frontat" Mixo, klickat och berömt, för att han sitter still. Vid ett tillfälle idag var Ylva extra nöjd med Viska, och då hörs ju det, precis som det ska!½ Då händer det som är intressant. Mixo väljer att fronta mig! Han byter position till att sätta sig framför mig och söka kontakt! Snacka om situationsbundet! Fast bra, betydligt bättre än tidigare hopp & studs. Beteendet är alltså ändrat! Bra!
Mixo är bättre på längre markeringar, vilket inte är så konstigt. Med tanke på den träning han har haft.
Men det känns som om sådant går att lösa, känns inte ens besvärligt. Utan vad som helst går, nu när vi kan samarbeta på ett vettigt sätt.
Vi gick inte hela vägen. Men väl 2/3!
Det tog inklusive fikapaus i solnedgången (vid 14-tiden) drygt två timmar! Gissar att hela sträckan tar ca tre timmar. LÄngtar till vi kan gå HELA vägen!
Det har gått jättebra med Mixo. Vi vävde in några träningspass. Ett sökarbete för dem bägge samtidigt. Det var ett GSG (Går Det så Går det) test. Det gick! Båda hundarna arbetade i varsina delar av "rutan" medan vi satt och fikade. Det var kul att se, att Mixo jobbar med näsan istället för att uppvakta Viska, för möjligheten fanns ju.
Nu kommer jag och TAR dig!!!
Några enkelmarkeringar.
En dubbel, där Mixo fick ta den första och Viska den andra.
Jag är jättenöjd!
Han flippar inte ens ur. Det är korta, korta pass. Men det går bra!
Lustigt att notera: Mixo har ju haft svårast att vara passiv när en annan arbetande hund kommer in till sin förare, för att få lämna av. Och på förarens beröm brukade Mixo gå igång. Detta har jag mött genom att innan arbetande hund kommit in, varit beredd och "frontat" Mixo, klickat och berömt, för att han sitter still. Vid ett tillfälle idag var Ylva extra nöjd med Viska, och då hörs ju det, precis som det ska!½ Då händer det som är intressant. Mixo väljer att fronta mig! Han byter position till att sätta sig framför mig och söka kontakt! Snacka om situationsbundet! Fast bra, betydligt bättre än tidigare hopp & studs. Beteendet är alltså ändrat! Bra!
Mixo är bättre på längre markeringar, vilket inte är så konstigt. Med tanke på den träning han har haft.
Men det känns som om sådant går att lösa, känns inte ens besvärligt. Utan vad som helst går, nu när vi kan samarbeta på ett vettigt sätt.
Häst PNH del 3, samt lydnadsrepetering 061228
Idag var jag på min tredje PNH träning.
Nu börjar det bli lite svårt, men ändå kul.
Idag var det meningen att jag skulle komma upp på hästryggen , liksom jag gjorde förra gången. Men vi hann inte dit.
Jag började på med Cirkling game. Vilket går ut på att man skall få hästen att cirkla runt en, samtidigt som man själv står stilla, utan att rotera. LITA på hästen, hör på stegen hur den rör sig bakom dig, för grimskaftet runt runt dig och håll reda på Stickern.
Det blev fel mera än en gång ska jag säga. Den stackars hästen (Amorina) är mycket tålmodig tycker jag.
Flera gånger tappade jag stickern och böjde mig ned. Vilket i Amorinas värld betyder, kom till mig! Vilket hon gör. När min eg avsikt är att ha henne travandes runt mig. Ja, ja jag lär mig väl att hålla reda på persedlarna, så småningom.
Har repeterat lite dirigering och lydnad med Mixo idag.
Satte på linan igen för att träna "lyssna på mig fast du är upptagen". Jag fick först påminna honom att det gäller fortfarande. Men sedan gick det bra.
Det skadar nog inte att ta nåt steg tillbaka emellanåt!
Nu börjar det bli lite svårt, men ändå kul.
Idag var det meningen att jag skulle komma upp på hästryggen , liksom jag gjorde förra gången. Men vi hann inte dit.
Jag började på med Cirkling game. Vilket går ut på att man skall få hästen att cirkla runt en, samtidigt som man själv står stilla, utan att rotera. LITA på hästen, hör på stegen hur den rör sig bakom dig, för grimskaftet runt runt dig och håll reda på Stickern.
Det blev fel mera än en gång ska jag säga. Den stackars hästen (Amorina) är mycket tålmodig tycker jag.
Flera gånger tappade jag stickern och böjde mig ned. Vilket i Amorinas värld betyder, kom till mig! Vilket hon gör. När min eg avsikt är att ha henne travandes runt mig. Ja, ja jag lär mig väl att hålla reda på persedlarna, så småningom.
Har repeterat lite dirigering och lydnad med Mixo idag.
Satte på linan igen för att träna "lyssna på mig fast du är upptagen". Jag fick först påminna honom att det gäller fortfarande. Men sedan gick det bra.
Det skadar nog inte att ta nåt steg tillbaka emellanåt!
Vilken förmån jag har ....061226
Som har så bra träningskompisar.
Marie (Vira, Amber & Jod), Ylva (Viska), jag och Mixo var på skogsäventyr idag.
Vi började med att gå med alla vovvar lösa, en bra stund.
Mixo är fördömdat barnslig, om man jämför med de andra, han är igång HELA tiden. Det mattas visserligen av efter en tid, men han ÄR intensiv, och med en uppenbar kondis.
Försöker hinna med och ta bilder på leken -men nej det går icke!
Obs, det SITTER en VALP i bakgrunden !
Först av allt fick vi se lilla Jod apportera! Vilken ljuvlig liten varelse, hon är som NÄPEN! Men vad hon gillar att finna prylar, hon ger inte upp, och är mycket fäst vid sin matte... Vad månde bliva?
Det jag ville ha ut av dagen var att se om de övningar jag gör ensam fungerar även med andra hundar.
Och det gör det!
Delpunkt ett - klarar han ett godissök, med de andra intill. Ja, en stund. Men när hjärnan tar slut, travar han iväg, och hämtar nya krafter tror jag. Han återkom och vi fortsatte en stund, så att JAG fick avsluta övningen. Det är som knepigt det där beteendet. Men jag inbillar mig att det handlar om att medvetet träna hans mentala ORK.
Mixo har klarat av att sitta och vänta okopplad, medans andra hundar skickas ut på arbete.
Vi gjorde två omgångar med fyra enkelmarkeringar i varje omgång. Där Mixo fick ta nr 1 & 3. Vid första tillfället tog Vira nr 2 & 4, och vid andra till fället var det Amber som tog dem.
Vid nr 2 med Amber intill, gick Mixo först dit: Marie morrade lite åt honom, vilket gjorde att Mixo lämnade dem, med dummien slängande. Men det gör inget för DÅ kunde jag locka in honom. Det är ju det som är den stora skillnaden.
Viska tränade lite dirigreingstecken, Mixo tittade på. LÖS! Viska är nämligen en av de största störningarna som finns, men det gick fint!
Sist så hade vi fem apporter ute. Viska nr 1, Mixo 2, Vira 3, Mixo 4..... trött i luvan.....Men återkom och slutförde jobbet. Viska nr 5.
Nu är läget alltså så att jag kan jobba med lös hund under jaktträning med min lilla vän. DET fanns inte på kartan förut.
Nu är målet att öka den tid han skall orka arbeta, alltså orka psykiskt.
Men det ska nog gå! I det fallet så är han ju ung och barnslig, det måste jag ha i åtanke. Om det finns tips på sådana övningar ute i världen. Så skriv gärna en rad, det behövs nog mycken variation.
Marie (Vira, Amber & Jod), Ylva (Viska), jag och Mixo var på skogsäventyr idag.
Vi började med att gå med alla vovvar lösa, en bra stund.
Mixo är fördömdat barnslig, om man jämför med de andra, han är igång HELA tiden. Det mattas visserligen av efter en tid, men han ÄR intensiv, och med en uppenbar kondis.
Försöker hinna med och ta bilder på leken -men nej det går icke!
Obs, det SITTER en VALP i bakgrunden !
Först av allt fick vi se lilla Jod apportera! Vilken ljuvlig liten varelse, hon är som NÄPEN! Men vad hon gillar att finna prylar, hon ger inte upp, och är mycket fäst vid sin matte... Vad månde bliva?
Det jag ville ha ut av dagen var att se om de övningar jag gör ensam fungerar även med andra hundar.
Och det gör det!
Delpunkt ett - klarar han ett godissök, med de andra intill. Ja, en stund. Men när hjärnan tar slut, travar han iväg, och hämtar nya krafter tror jag. Han återkom och vi fortsatte en stund, så att JAG fick avsluta övningen. Det är som knepigt det där beteendet. Men jag inbillar mig att det handlar om att medvetet träna hans mentala ORK.
Mixo har klarat av att sitta och vänta okopplad, medans andra hundar skickas ut på arbete.
Vi gjorde två omgångar med fyra enkelmarkeringar i varje omgång. Där Mixo fick ta nr 1 & 3. Vid första tillfället tog Vira nr 2 & 4, och vid andra till fället var det Amber som tog dem.
Vid nr 2 med Amber intill, gick Mixo först dit: Marie morrade lite åt honom, vilket gjorde att Mixo lämnade dem, med dummien slängande. Men det gör inget för DÅ kunde jag locka in honom. Det är ju det som är den stora skillnaden.
Viska tränade lite dirigreingstecken, Mixo tittade på. LÖS! Viska är nämligen en av de största störningarna som finns, men det gick fint!
Sist så hade vi fem apporter ute. Viska nr 1, Mixo 2, Vira 3, Mixo 4..... trött i luvan.....Men återkom och slutförde jobbet. Viska nr 5.
Nu är läget alltså så att jag kan jobba med lös hund under jaktträning med min lilla vän. DET fanns inte på kartan förut.
Nu är målet att öka den tid han skall orka arbeta, alltså orka psykiskt.
Men det ska nog gå! I det fallet så är han ju ung och barnslig, det måste jag ha i åtanke. Om det finns tips på sådana övningar ute i världen. Så skriv gärna en rad, det behövs nog mycken variation.
När juldagsmorgon glimmar, del 1 & 2
ÖVER DETTA HOPPADE MIXO, INNAN JAG VISSTE ATT FARAN FANNS!
oaaah!
Tur att killen har koll på kroppen!
Var ute med familjen och svägerskans familj i skogen idag.
Mixo höll en enorm koll på VAR i flocken jag befann mig. Överraskande bra faktiskt. Bättre än väntat.
Men fy vad jag fick kalla kårar när jag kom fram till detta stup och fick syn på vad han skuttade över, så glatt!
Men ändock fascinerande.
Vi (mest husse) markerade ut Bergebostigen, med snitslar.
Det finns en gångväg hemifrån oss, upp över skogen till en mysig stuga. Beräknad vandringstid ca 2,5 tim.
Men jag har ALDRIG hittat fram, eftersom det är dåligt markerat bitvis. Nu är det bättre. Så nu ska jag försöka igen, snart.
Vi avslutade dagen, med ett litet fält. Ett motivationsfält, bestående av 4 apporter. Husse lade ut och Mixo satt lös och taggad hos mig.
det gick rätt bra. På nr tre hade han lite andra funderingar (möjligen att börja söka med en i munnen), dock kunde jag kalla in och fick levererat.
Han är ju inte riktigt så utbildad änn, så lite får man väl ta.
Efter den fadäsen så fick han ta igen sig någon minut vid min sida, innan jag skickade ut honom igen. Den sista gick bra!
tänk- att vi jobbar med meningsfull apportering, fastän ungarna hojtar och stampar sönder frusna diken runt oss. Vad skönt! Må det hålla i sig.
Julutvärdering-här kommer den! 061223
Jag tror att det varit rätt det jag gjort.
Vi har använt koppel/lina i stor utsträckning.
Med den som säkerhet, har jag tränat inkallning, kunna bryta honom i för honom intressanta aktiviteter.
Jag har definitivt dragit ned på mängdträningen av "gör som du vill när du springer i skogen".
Vi har tränat lydnadsmoment!
Jag har medvetet lag ned energi på vår "relation" utomhus. På allsköns sätt.
Jag har lagt ned oerhört mycken tankemöda på att studera Mixo, vad han säger, och hur han säger det. LÄST, pratat, men mycket tänkt själv.
Hur som helst, tycker jag att vi vid examen idag hade det bra.(min egen examen alltså)
Min hund apporterar, till mig, utan tjafs!
Jag använder inget koppel, varken vid transporter eller vid stadgan (fast den har ju varit där länge).
Vid ett tillfälle idag, så lade jag upp övningen för svårt. En dubbelmarkering, med för liten vinkel mellan apporterna, i förhållande till avståndet till mig.
Det som höll på att gå snett var följande:
Han går till den sist kastade, plockar, vänder upp mot mig, men på väg in erinrar han sig dummie nummer två, och tar sikte på den oxå (byte eller båda med in). Då hojtar jag till, HEEJ!
Direkt svarar han med en i gammal god stil lekinvit, lägger sig ner och tjafsar, med dummien.
Detta är första gången på mycket länge, han gör så!
Nu kommer det bästa (tycker jag!)
MEN numera är jag mera cool!
Jag ropar på honom, och klappar i händerna.
Han bryter tramsandet och kommer glatt in! Jippi!!! Det är detta som jag inte fått till tidigare, att kunna få honom att sluta.
Väl inne klappar jag lugnt om honom, sätter ned honom.
Jag hämtar dummie nummer två (eftersom jag tror att den fallit ur minnet för Mixo, under denna sekvens)
Jag kortar avståndet, men gör i övrigt om övningen igen.
Då går det jättebra!
Sedan lade jag mig ned i lingonriset (JA, i Jämtland, Håsjö, den 23 december!! LINGON , icke snö)
och bara njöt.
Min hund strosar runt någon minut, sedan kommer han och lägger sig hos mig, vi har det bara skönt!
Men vad händer då?
Han gör sitt absolut bästa för att få igång mig, efter fem -tio minuter. Han kör Mr Sp G, runt runt mig. Och jag ligger. Han vill leka! Jag ligger. Han kutar nära och kroppsfintar, gång på gång. Jag ligger.
Till slut så lägger sig Mixo också. Jag klappar om honom, och sedan reser jag mig efter en stund och går. Med min Magiker bakom mig. En plats han ofta väljer i skogen.
Jag tror att han tycker det är enklare att koppla av där bak. Ingen position att hålla reda på, och jag kan se var matte går, lugnt och skönt.
Jag kopplade något hundratal meter i skogen. Mest bara för att träna på att gå kopplad i skogen oxå, utan att det skall betyda massor av förväntningar.
Ja vi är på rätt väg!
GOD JUL!
Vi har använt koppel/lina i stor utsträckning.
Med den som säkerhet, har jag tränat inkallning, kunna bryta honom i för honom intressanta aktiviteter.
Jag har definitivt dragit ned på mängdträningen av "gör som du vill när du springer i skogen".
Vi har tränat lydnadsmoment!
Jag har medvetet lag ned energi på vår "relation" utomhus. På allsköns sätt.
Jag har lagt ned oerhört mycken tankemöda på att studera Mixo, vad han säger, och hur han säger det. LÄST, pratat, men mycket tänkt själv.
Hur som helst, tycker jag att vi vid examen idag hade det bra.(min egen examen alltså)
Min hund apporterar, till mig, utan tjafs!
Jag använder inget koppel, varken vid transporter eller vid stadgan (fast den har ju varit där länge).
Vid ett tillfälle idag, så lade jag upp övningen för svårt. En dubbelmarkering, med för liten vinkel mellan apporterna, i förhållande till avståndet till mig.
Det som höll på att gå snett var följande:
Han går till den sist kastade, plockar, vänder upp mot mig, men på väg in erinrar han sig dummie nummer två, och tar sikte på den oxå (byte eller båda med in). Då hojtar jag till, HEEJ!
Direkt svarar han med en i gammal god stil lekinvit, lägger sig ner och tjafsar, med dummien.
Detta är första gången på mycket länge, han gör så!
Nu kommer det bästa (tycker jag!)
MEN numera är jag mera cool!
Jag ropar på honom, och klappar i händerna.
Han bryter tramsandet och kommer glatt in! Jippi!!! Det är detta som jag inte fått till tidigare, att kunna få honom att sluta.
Väl inne klappar jag lugnt om honom, sätter ned honom.
Jag hämtar dummie nummer två (eftersom jag tror att den fallit ur minnet för Mixo, under denna sekvens)
Jag kortar avståndet, men gör i övrigt om övningen igen.
Då går det jättebra!
Sedan lade jag mig ned i lingonriset (JA, i Jämtland, Håsjö, den 23 december!! LINGON , icke snö)
och bara njöt.
Min hund strosar runt någon minut, sedan kommer han och lägger sig hos mig, vi har det bara skönt!
Men vad händer då?
Han gör sitt absolut bästa för att få igång mig, efter fem -tio minuter. Han kör Mr Sp G, runt runt mig. Och jag ligger. Han vill leka! Jag ligger. Han kutar nära och kroppsfintar, gång på gång. Jag ligger.
Till slut så lägger sig Mixo också. Jag klappar om honom, och sedan reser jag mig efter en stund och går. Med min Magiker bakom mig. En plats han ofta väljer i skogen.
Jag tror att han tycker det är enklare att koppla av där bak. Ingen position att hålla reda på, och jag kan se var matte går, lugnt och skönt.
Jag kopplade något hundratal meter i skogen. Mest bara för att träna på att gå kopplad i skogen oxå, utan att det skall betyda massor av förväntningar.
Ja vi är på rätt väg!
GOD JUL!
Apporterar med vett och sans 061216
Jag har hållit på lite grand här hemma sista två veckorna. Med små dummies, med handtaget framme.
Idag har vi vrait i skogen. Efter ca en halvtimmes rastande och springande började jag enkelmarkeringsträningen.
Det har gått riktigt bra.
Kopplet var hela tiden i fickan. Jag tog inte ens fram det (eller nån annan säkerhetsåtgärd) p å hela de två timmar vi var i skogen.
Den skillnad jag FRÄMST kan se i apporteringen är att han jobbar intensivare för att finna.
Jag ser dessa frysningar även under ringningen av apporten. Undras just om han sorterar intrycken när han gör så. Jag får den känslan. Skillnaden, nu, är att han tar upp arbetet igen efter frysningen.
Vid enkel markeringar på kort avstånd så går han i regel för långt ut först och jobbar sig inåt. Är avståndet längre så är han mera precis.
Detta är inte så konstigt, han är ju sedan i somras mera tränad i långa avstånd, eftersom det fungerade bättre.
Jo efter finnandet så har han ingen annan tanke än att komma in direkt. Inte ens en enda gång. Vi gjorde totalt ett 30-tal lyckade apporteringar under dessa timmar. Men bara en eller två åt gången, och med variation av olika slag hela tiden. Målet med träningen var främst att få statistiken på min sida. Befästa inlevereringarna. Få så många lyckade beteenden som det bara går! Vid ett eller annat tillfälle fick jag användining för såväl dirigeringstecknen samt stopp och närsökssignal. De sitter där, han VET exakt vad det betyder när jag skickar honom rakt fram, vad stopp, ut och närsökssignalen betyder.
Med inlevereringar menar jag från finnandet att gripa direkt och vända om in i samband med det, att ha bibehållen fart ända in utan att det ska slå över i lekinvitationer eller annat överslag. Själva avlämnandet är inget vi behöver lägga någon energi på-det finns där, som ett naturligt beteende.
Sedan ska det ju funka även under press eller störning - och dit är det nog en bit till.
Fast jag känner ganska ofta att jag litar allt mera på min hund, jag är int hela tiden på min vakt mot att han kan flippa ur när som helst...
PÅ ett sätt är det ju bra att det är snöfritt.
Han har ljuvliga avlämningar. Bjuder upp apporten med vänliga ögon och viftande svans.
Idag har vi vrait i skogen. Efter ca en halvtimmes rastande och springande började jag enkelmarkeringsträningen.
Det har gått riktigt bra.
Kopplet var hela tiden i fickan. Jag tog inte ens fram det (eller nån annan säkerhetsåtgärd) p å hela de två timmar vi var i skogen.
Den skillnad jag FRÄMST kan se i apporteringen är att han jobbar intensivare för att finna.
Jag ser dessa frysningar även under ringningen av apporten. Undras just om han sorterar intrycken när han gör så. Jag får den känslan. Skillnaden, nu, är att han tar upp arbetet igen efter frysningen.
Vid enkel markeringar på kort avstånd så går han i regel för långt ut först och jobbar sig inåt. Är avståndet längre så är han mera precis.
Detta är inte så konstigt, han är ju sedan i somras mera tränad i långa avstånd, eftersom det fungerade bättre.
Jo efter finnandet så har han ingen annan tanke än att komma in direkt. Inte ens en enda gång. Vi gjorde totalt ett 30-tal lyckade apporteringar under dessa timmar. Men bara en eller två åt gången, och med variation av olika slag hela tiden. Målet med träningen var främst att få statistiken på min sida. Befästa inlevereringarna. Få så många lyckade beteenden som det bara går! Vid ett eller annat tillfälle fick jag användining för såväl dirigeringstecknen samt stopp och närsökssignal. De sitter där, han VET exakt vad det betyder när jag skickar honom rakt fram, vad stopp, ut och närsökssignalen betyder.
Med inlevereringar menar jag från finnandet att gripa direkt och vända om in i samband med det, att ha bibehållen fart ända in utan att det ska slå över i lekinvitationer eller annat överslag. Själva avlämnandet är inget vi behöver lägga någon energi på-det finns där, som ett naturligt beteende.
Sedan ska det ju funka även under press eller störning - och dit är det nog en bit till.
Fast jag känner ganska ofta att jag litar allt mera på min hund, jag är int hela tiden på min vakt mot att han kan flippa ur när som helst...
PÅ ett sätt är det ju bra att det är snöfritt.
Han har ljuvliga avlämningar. Bjuder upp apporten med vänliga ögon och viftande svans.
Nu var måttet rågat... 061209
Under kursens gång har det tydligen alltid varit MINST en tik som löpt. Idag var det 2, en i höglöp!!
Kan det vara svårt att fokusera?
Vi gick en tipspromenad och fick spela "BINGo" med hundarna
Riktigt roligt. Men nog var det svårt för den lilla Mixo.
Jag läste på ett anslag i klubbstugan för Mixo "Här står det att du är i en mentalt stabil period nu"...
Marie och hennes nya lilla valp "Viltvårdarens Jod", var och hälasde på. Vi följde med dem hem och gick i skogen en timma med Amber och Vira.
Skönt!
Kan det vara svårt att fokusera?
Vi gick en tipspromenad och fick spela "BINGo" med hundarna
Riktigt roligt. Men nog var det svårt för den lilla Mixo.
Jag läste på ett anslag i klubbstugan för Mixo "Här står det att du är i en mentalt stabil period nu"...
Marie och hennes nya lilla valp "Viltvårdarens Jod", var och hälasde på. Vi följde med dem hem och gick i skogen en timma med Amber och Vira.
Skönt!
Sitt - ställande -kontakt 061208
Jag har börja träna sitt (VA????). Jo ialla möjliga situationer. Jag fick en tanke när jag såg på veckans Gokväll - hundstund, med Bodfältskan.
Min tanke är att han faktiskt vid "skarpa lägen" oftast "fryser", innan han tar sig för med något.
Jag har ju noterat att jag även när det var som jobbigast (ja- VAR!), så kunde jag hellre få stopp på distans än att få honom att släppa fokus på det intressanta (olämpliga, tycker matte). Att ha ett sitt, som komplement till min skvallerträning och inkallning.
Sitt stanna, är han ju bra på! Och har alltid varit, där vet han inget annat. Ett sådant sitt, när faran finns bilvägen/tåget etc närmar sig, kan ju vara något...Huvudsaken då är ju att det blir stopp! Inget annat. Jag kan ju gå dit sedan. Alternativt, han har ju aldrig felat på en inkallning ifrån sittande...Så då kan jag ta det sedan...om jag vill. Helt enkelt lite tankar om säkerhet och strikt ansvar.
Ställande. Jag har tränat ytterligare, på att det skall komma på sekunden när jag säger det (Anna-Lena tycker att jag är lite utav en perfektionist, av nån anledning). Ja vår altan är 20 cm från marken. Jag går rakt fram, även över nivåskillnaden. När jag skymtar Mixos tassar mot kantan i ögonvrån, kommenderar jag STÅ, och vips! Tack vare lite gratishjälp från kanten, så försvinner det sista halvsteget också.
Kontakt. Hur det nu än är... så kollar MIxo upp mot mitt ansikte typ var 10-15 steg när vi är ute och går i koppel nuförtiden. Kopplet är slakt och han har inget kommando, men gör så ändå. BRAVO!! Han håller då ofta blicken några steg, han får alltid beröm för detta.
Jo - och kopplet. Jag trodde ju att kopplegången skulle rätta till sig tack vare den mörka årstiden.När jag alltmera är hänvisad till att vandra på byvägen. Så blev det oxå. Han har inga högt uppskruvade förväntningar, och går heller inte med återhållen galopp.
PÅ det hela taget rätt så nöjd.
Imorgon är det avslutning på Tävlingslydnadskursen.
Tove är piggare!
Min tanke är att han faktiskt vid "skarpa lägen" oftast "fryser", innan han tar sig för med något.
Jag har ju noterat att jag även när det var som jobbigast (ja- VAR!), så kunde jag hellre få stopp på distans än att få honom att släppa fokus på det intressanta (olämpliga, tycker matte). Att ha ett sitt, som komplement till min skvallerträning och inkallning.
Sitt stanna, är han ju bra på! Och har alltid varit, där vet han inget annat. Ett sådant sitt, när faran finns bilvägen/tåget etc närmar sig, kan ju vara något...Huvudsaken då är ju att det blir stopp! Inget annat. Jag kan ju gå dit sedan. Alternativt, han har ju aldrig felat på en inkallning ifrån sittande...Så då kan jag ta det sedan...om jag vill. Helt enkelt lite tankar om säkerhet och strikt ansvar.
Ställande. Jag har tränat ytterligare, på att det skall komma på sekunden när jag säger det (Anna-Lena tycker att jag är lite utav en perfektionist, av nån anledning). Ja vår altan är 20 cm från marken. Jag går rakt fram, även över nivåskillnaden. När jag skymtar Mixos tassar mot kantan i ögonvrån, kommenderar jag STÅ, och vips! Tack vare lite gratishjälp från kanten, så försvinner det sista halvsteget också.
Kontakt. Hur det nu än är... så kollar MIxo upp mot mitt ansikte typ var 10-15 steg när vi är ute och går i koppel nuförtiden. Kopplet är slakt och han har inget kommando, men gör så ändå. BRAVO!! Han håller då ofta blicken några steg, han får alltid beröm för detta.
Jo - och kopplet. Jag trodde ju att kopplegången skulle rätta till sig tack vare den mörka årstiden.När jag alltmera är hänvisad till att vandra på byvägen. Så blev det oxå. Han har inga högt uppskruvade förväntningar, och går heller inte med återhållen galopp.
PÅ det hela taget rätt så nöjd.
Imorgon är det avslutning på Tävlingslydnadskursen.
Tove är piggare!
Life goes on 061208
På onsdagens utflykt i skogen så plockade jag lite mossa till adventsljusstaken. Mixo skötte sig exemplariskt!
Igår torsdag - Dottern sjuk igen, halsflus :(. Hon och Mixo tillbringade dagen hos mormor.
Igår torsdag - Dottern sjuk igen, halsflus :(. Hon och Mixo tillbringade dagen hos mormor.
Tävlingslydnadskurs 061204
Ikväll hade vi domarbesök. Vi skulle ha valt ut tre moment förutom platsliggning/tandvisning.
Det hade jag förträngt!!
Jag var ju helt inställd på musmattan jag :s
Nåväl jag valde inkallning, ställande och hopp.
Men, lilla vän....
Mixo var inte med på noterna alls i afton.
Det började redan innan jag visste att vi skulle "tävla". Han var som lite låg och tryckt, jag kände inte igen honom alls.
Det kan bero på många saker; vi har identifierat löptiken. Hon går i VÅR kurs. Jag tycker det är bra att träna på det, men visst blir det en störning.
Det kan också bero på att situationen var ny och annorlunda på många sätt. Sådant brukar ju Mixo lösa genom att springa .....typ Mr SpG. Men det går ju inte nu....
Det vi fick med oss på vägen är att Mixo omedelbart reagerar rätt på mitt kommando i varje moment. Vilket är bra!!
Annars gick det ju inte alls lika bra som när vi tränar, men så är det ju alltid.
Domaren funderade över att han kan vara jättestörd av linan. Så kan det nog vara, men jag tycker att han brukar vara rätt så obekymrad om den, vanligtvis.
Hur sugen var jag på att inte använda den????? Massor!!!!! Men jag ska hålla mig till planen och inte lockas utav frestelser att gena.
Det jag ändå känner är att Mixo haft två tillfällen när det inte varit så himla kul på planen i rad. Får inte hända igen. Vi har kurs på lördag, avslutning, då ska jag ta hand om just detta.
Man kan ju inte vara på topp jämt! Inte ens om man bor i Jämtland!
Det känns inte så bra att se detta uttryck i ögonen på honom. Fast... nu tröstar jag mig med att så såg han ju ut i början av "håll fast" träningen förut, men det rätade ju till sig.
Det hade jag förträngt!!
Jag var ju helt inställd på musmattan jag :s
Nåväl jag valde inkallning, ställande och hopp.
Men, lilla vän....
Mixo var inte med på noterna alls i afton.
Det började redan innan jag visste att vi skulle "tävla". Han var som lite låg och tryckt, jag kände inte igen honom alls.
Det kan bero på många saker; vi har identifierat löptiken. Hon går i VÅR kurs. Jag tycker det är bra att träna på det, men visst blir det en störning.
Det kan också bero på att situationen var ny och annorlunda på många sätt. Sådant brukar ju Mixo lösa genom att springa .....typ Mr SpG. Men det går ju inte nu....
Det vi fick med oss på vägen är att Mixo omedelbart reagerar rätt på mitt kommando i varje moment. Vilket är bra!!
Annars gick det ju inte alls lika bra som när vi tränar, men så är det ju alltid.
Domaren funderade över att han kan vara jättestörd av linan. Så kan det nog vara, men jag tycker att han brukar vara rätt så obekymrad om den, vanligtvis.
Hur sugen var jag på att inte använda den????? Massor!!!!! Men jag ska hålla mig till planen och inte lockas utav frestelser att gena.
Det jag ändå känner är att Mixo haft två tillfällen när det inte varit så himla kul på planen i rad. Får inte hända igen. Vi har kurs på lördag, avslutning, då ska jag ta hand om just detta.
Man kan ju inte vara på topp jämt! Inte ens om man bor i Jämtland!
Det känns inte så bra att se detta uttryck i ögonen på honom. Fast... nu tröstar jag mig med att så såg han ju ut i början av "håll fast" träningen förut, men det rätade ju till sig.
Nu har jag kommit på det 061203
Hur jag ska göra med hoppet!
Uthopp - utmärkt
Inhopp inkl ingång utmärkt
Uthopp - målburk m godis och sedan sitt, jodå det har funkat, men det blir som lite segt. Känns inte riktigt bra.
Idag tog jag fram den gamla klicker musmattan, den som man ställer tassarna på, så får man klick/belöning. Jag minns att jag i augusti lärde in den, men kunde inte riktigt se NÄR jag skulle använda den. Nu vet jag!
Jag ska lägga den på andra sidan hindret, eftersom när Mixo stampar (jo stampar!) på den så vänder han i samma skeende en förväntansfull blick mot mig. DÅ kan jag lätt kommendera Sitt! Och den vägen kommer det att bli betydligt rappare och snitsigare resultat i slutänden, tror jag.
Fast nu skall jag först få till att han springer rakt fram längre än tio meter och ställer tassarna på den. Det kommer nog i veckan. Därefter, så kan vi lägga ihop den med hindret. Han vill just nu apportera mattan ungefär var femte gång. Det gör jag ingen affär av, utan jag lägger tillbaka den och gör om.
Hä bli nó bra dä hännä!
Uthopp - utmärkt
Inhopp inkl ingång utmärkt
Uthopp - målburk m godis och sedan sitt, jodå det har funkat, men det blir som lite segt. Känns inte riktigt bra.
Idag tog jag fram den gamla klicker musmattan, den som man ställer tassarna på, så får man klick/belöning. Jag minns att jag i augusti lärde in den, men kunde inte riktigt se NÄR jag skulle använda den. Nu vet jag!
Jag ska lägga den på andra sidan hindret, eftersom när Mixo stampar (jo stampar!) på den så vänder han i samma skeende en förväntansfull blick mot mig. DÅ kan jag lätt kommendera Sitt! Och den vägen kommer det att bli betydligt rappare och snitsigare resultat i slutänden, tror jag.
Fast nu skall jag först få till att han springer rakt fram längre än tio meter och ställer tassarna på den. Det kommer nog i veckan. Därefter, så kan vi lägga ihop den med hindret. Han vill just nu apportera mattan ungefär var femte gång. Det gör jag ingen affär av, utan jag lägger tillbaka den och gör om.
Hä bli nó bra dä hännä!
PNH 061203
Jag har bestämt mig för att rida en gång i veckan. Hos grannarna med labbarna.
Mycket för att vara med och dela dotterns intresse,och för att det är kul. Jag ska ansöka hos "han däruppe som fördelar tid". Om att få ett par timmar extra i veckan, så att det inte behöver bli stressigt.
Det var verkligen kul! En del påminner om att handha hund, och en del inte alls.
De använder en metod som kallas för PNH (undrar vad det står för egentligen?).
I den metoden går det ut på att använda sig av hästens eget språk.
Vi har jobbat med vad de kallar markarbete (jag står på marken) och får med min kropp hästen att flytta sig, som hjälpmedel har man repgrimma (inget bett), grimskaft och en käpp med rep på, sk sticker.
Jag har provat, att säga att jag KAN, är för mycket.
Leda hästen, den går bakom mig, på lämpligt avstånd och stannar/backar, när jag vill det.
"Friendly game" - hästen tillåter att jag tar i den överallt
"Porkpine game"- hästen flyttar hovarna för att jag trycker på den med stickern.
"Yo-yo" game - häasten backar resp kommer tillbaka nära mig (fronta), beroende på hur jag rör mig.
"Driving game" - driver hästen framåt
"Squeeze" - får hästen att gå genom trånga passager.
I stort sett aldrig rör jag hästen, utan det är med kroppen man påverkar den. Och med små små rörelser. Som blir större om den inte lyssnar.
OERHÖRT intressant och KUL!
Reservation för att jag uppfattat namnen på övningarna tokigt... :)
Gav mycken mersmak!!
Mycket för att vara med och dela dotterns intresse,och för att det är kul. Jag ska ansöka hos "han däruppe som fördelar tid". Om att få ett par timmar extra i veckan, så att det inte behöver bli stressigt.
Det var verkligen kul! En del påminner om att handha hund, och en del inte alls.
De använder en metod som kallas för PNH (undrar vad det står för egentligen?).
I den metoden går det ut på att använda sig av hästens eget språk.
Vi har jobbat med vad de kallar markarbete (jag står på marken) och får med min kropp hästen att flytta sig, som hjälpmedel har man repgrimma (inget bett), grimskaft och en käpp med rep på, sk sticker.
Jag har provat, att säga att jag KAN, är för mycket.
Leda hästen, den går bakom mig, på lämpligt avstånd och stannar/backar, när jag vill det.
"Friendly game" - hästen tillåter att jag tar i den överallt
"Porkpine game"- hästen flyttar hovarna för att jag trycker på den med stickern.
"Yo-yo" game - häasten backar resp kommer tillbaka nära mig (fronta), beroende på hur jag rör mig.
"Driving game" - driver hästen framåt
"Squeeze" - får hästen att gå genom trånga passager.
I stort sett aldrig rör jag hästen, utan det är med kroppen man påverkar den. Och med små små rörelser. Som blir större om den inte lyssnar.
OERHÖRT intressant och KUL!
Reservation för att jag uppfattat namnen på övningarna tokigt... :)
Gav mycken mersmak!!
Uppdatering apportering 061201-02
Efter det att Mixo visat ett sådant ringa intresse för boll på kursen, så kände jag ett behov av att stämma av hur det egentligen står till (still?).
Fredagkväll pepprade jag ett motivationsfält med massor av olika föremål , från lektrasa till handskar och dummies.
Fältet var litet till ytan. Tanken var att han för litet näsarbete skulle lyckas väl, och att varje träff skulle bli en glad överraskning. Jag hade linan på, men höll inte i den. Vill inte råka ut för gamla tjuvaprylar tricket!
Terrängen var öppen, med lite träd och buskar. Ví jobbade i motvind och sidvind. Intill byvägen, för att kunna nyttja gatbelysningen (som fungerar, nuförtiden!)
Jag tycker det gick bra. En risk med att peppra så med prylar så nära varandra är ju att det är lätt att byta apport. Men det klarade han bra. Vi har ju tränat en del på närsök.
Nu när jag tänker på det - det har jag inte tänkt på tidigare-så stämplade han inte det han hittade först, han grep direkt, och de flesta vände han om direkt in, efter gripandet. UTVECKLING!
När det händer något-att hästar passerar eller hundar som skäller i någon närliggande hundgård, så blir Mixo förstenad. Han står så länge, som för att lista ut- vad är det nu då?? Lättstörd, tycker jag.
Jag har provat två varianter inför detta. Dels att vänta. Det som händer då är att han efter det att han konstaterat vad det "okända" är, så slutför han uppdraget (is i magen metoden).
Eller om jag påminner honom om att komma in, så gör han det (risk- behöver kommando för att vända om och komma) (otåliga matte vill att du snabbar på metoden).
Är han rädd? Tror jag inte. PÅ MH:t som vi gick i våras, så tog han itu med skrammel direkt, och på egen hand, samt att han visade inga kvarstående rädslor alls.
Det som jag alltid tycker att Mixo har "behov av", eller hur man ska säga. Är att alltid Själv (vad annars?? ;-))
kolla upp okända ting, innan han kan släppa dem.
Uppdatering idag. Gällde enkel och dubbel markering. Där kan man säga att det SYNS att detta legat i träda. I somras var han ju riktigt bra på detta att markera. Enkel gick bra idag. Men dubbel, där fick vi backa till en lägre nivå (lilla gubben....det blev för svårt...).
Och! Nu hände det som jag tror händer, när han inte fixar sin ålagda uppgift. Han valsar iväg ut i periferin...och slår till dövörat.
Ha dövörat på du, tänkte jag (obs- när jag förstår vad som händer, så blir jag varken frustrerad eller provocerad). Jag plockade upp markeringarna själv, och försvann tyst och spårlöst från jordens yta. (Jodu Mixo, sådant kan hända, när man har knäck i lurarna och valsar iväg hehehe). Vad FÖRTVIVLAD han blir när han inte hittar mig, fram och tillbaka, fram och tillbaka massor av gånger. Men han är nog stressad av 17, för han kopplar inte på näsan alls. Till sist finner han mig. Gissa om han (vi) var lyckliga efter detta återseende?!
Efter dessa traumatiska upplevelser återvänder vi till dubbelmarkerings platsen och gör om det hela två ggr på mera anpassad nivå, för otränade markörer. Då gick allt väl.
Sedan hade vi leka i cirkelrally. Det är nog den roligaste leken som finns för Mixo, och nuförtiden så kan jag vara med oxå (alltså jag väljer själv att delta, nu när jag vet hur den går till)
Fredagkväll pepprade jag ett motivationsfält med massor av olika föremål , från lektrasa till handskar och dummies.
Fältet var litet till ytan. Tanken var att han för litet näsarbete skulle lyckas väl, och att varje träff skulle bli en glad överraskning. Jag hade linan på, men höll inte i den. Vill inte råka ut för gamla tjuvaprylar tricket!
Terrängen var öppen, med lite träd och buskar. Ví jobbade i motvind och sidvind. Intill byvägen, för att kunna nyttja gatbelysningen (som fungerar, nuförtiden!)
Jag tycker det gick bra. En risk med att peppra så med prylar så nära varandra är ju att det är lätt att byta apport. Men det klarade han bra. Vi har ju tränat en del på närsök.
Nu när jag tänker på det - det har jag inte tänkt på tidigare-så stämplade han inte det han hittade först, han grep direkt, och de flesta vände han om direkt in, efter gripandet. UTVECKLING!
När det händer något-att hästar passerar eller hundar som skäller i någon närliggande hundgård, så blir Mixo förstenad. Han står så länge, som för att lista ut- vad är det nu då?? Lättstörd, tycker jag.
Jag har provat två varianter inför detta. Dels att vänta. Det som händer då är att han efter det att han konstaterat vad det "okända" är, så slutför han uppdraget (is i magen metoden).
Eller om jag påminner honom om att komma in, så gör han det (risk- behöver kommando för att vända om och komma) (otåliga matte vill att du snabbar på metoden).
Är han rädd? Tror jag inte. PÅ MH:t som vi gick i våras, så tog han itu med skrammel direkt, och på egen hand, samt att han visade inga kvarstående rädslor alls.
Det som jag alltid tycker att Mixo har "behov av", eller hur man ska säga. Är att alltid Själv (vad annars?? ;-))
kolla upp okända ting, innan han kan släppa dem.
Uppdatering idag. Gällde enkel och dubbel markering. Där kan man säga att det SYNS att detta legat i träda. I somras var han ju riktigt bra på detta att markera. Enkel gick bra idag. Men dubbel, där fick vi backa till en lägre nivå (lilla gubben....det blev för svårt...).
Och! Nu hände det som jag tror händer, när han inte fixar sin ålagda uppgift. Han valsar iväg ut i periferin...och slår till dövörat.
Ha dövörat på du, tänkte jag (obs- när jag förstår vad som händer, så blir jag varken frustrerad eller provocerad). Jag plockade upp markeringarna själv, och försvann tyst och spårlöst från jordens yta. (Jodu Mixo, sådant kan hända, när man har knäck i lurarna och valsar iväg hehehe). Vad FÖRTVIVLAD han blir när han inte hittar mig, fram och tillbaka, fram och tillbaka massor av gånger. Men han är nog stressad av 17, för han kopplar inte på näsan alls. Till sist finner han mig. Gissa om han (vi) var lyckliga efter detta återseende?!
Efter dessa traumatiska upplevelser återvänder vi till dubbelmarkerings platsen och gör om det hela två ggr på mera anpassad nivå, för otränade markörer. Då gick allt väl.
Sedan hade vi leka i cirkelrally. Det är nog den roligaste leken som finns för Mixo, och nuförtiden så kan jag vara med oxå (alltså jag väljer själv att delta, nu när jag vet hur den går till)